Prins Ali
Varje gång jag hör någon låt av Peter Jöback uppfattar jag instinktivt att det är Alladin som sjunger. Det blir rätt konstigt när vi lyssnar på Peter Jöbacks julskiva varje jul. Speedat och osammanhängande inlägg, men man måste ju till jobbet snart.
En sak till som jag upptäckte när jag youtubade: på svenska stavas filmen Alladin och på engelska Aladdin. Ja, och självklart skiljer det ju sig i betoningen också.
No good
The New School
Så här i skolstarts- och uppropstider är det ju lätt att komma att tänka på upprop. Särskilt om man själv råkar hamna mitt i ett, vilket jag gjorde i veckan.
Eftersom jag till vardags bor under en sten och inte har varit på upprop eller i ett rum tillsammans med okända människor på väldigt länge resulterade självklart situationen i ett visst stresspåslag från min sida. Jag: lantisen som klär ut sig i finkläder och frotterar sig med finfolket, livrädd för att någon ska upptäcka bluffen.
Uppropet i alfabetsordning, uppifrån och ner. Jag hör bokstäverna närma sig min; läraren läser upp efternamn som börjar på M, N, O. Hjärtat börjar banka och jag intalar mig att herregud Matilda, det är ju bara ett upprop. Slappna av. Jag börjar ofrivilligt notera hur lugna och sansade folk låter när dom säger sitt "ja" och tänker att dom måste vara världsvana supermänniskor. Läraren fortsätter med P och R och jag känner att takten på mina hjärtslag inte längre är "do-dom, do-dom" utan "dom-dom-dom-dom" som om min inre trumslagare skulle slå sitt hårdaste och snabbaste på samma gång. Vid S nojar jag vilket röstläge jag ska svara i och blir livrädd för att jag antingen ska råka skrika eller bara kraxa så att ingen hör mig. T kommer oifrånkomligt, och då även mitt efternamn.
Jag har förträngt hur jag svarade, men jag tror att det gick bra. Än har jag inte avslöjat mig.
Tisdagsfix
Men idag kommer jag att få äta muffins, och den smeten ska alldeles strax sättas igång att lagas, av mig själv. Om jag har tid över efter muffinsätningen ska jag även försöka mig på att fortsätta läsa min biblioteksbok om evolutionsbiologi, eller om jag kanske slår upp Den amerikanska flickan, som det för övrigt har gått lite trögt att komma in i. Ibland är jag inte så bra på att fokusera på bokstäver. Hur som helst - god kväll.
Musik att spy till
Jag brukar inte ha så starka känslor när det gäller musik jag inte gillar. Det är mer att jag slutar lyssna eller börjar tänka på annat. Men så idag, när Kate Perrys låt California Gurls (feat. Snoop Dogg) spelades på radion: jag var helt enkelt tvungen att byta radiokanal. Jag mår alltså fysiskt dåligt så fort refrängen börjar. Det känns som om någon försöker tvångsmata mig med sockervadd genom en tratt i halsen. Som om någon stoppar en alldeles för stor multifärgad tuttifruttiklubba i min mun och bara trycker. Jag får panik, kan inte värja mig. Får ont i huvudet och mår illa på samma gång. Och så videon, med Kate Perry dansandes i blå peruk i ett förvrängt fantasilandskap där allt bara snurrar. Nä, mot toaletten.
Välgörande
Om allt går som planerat ska jag laga mat till mig och min lillebror idag. Och om allt fortsätter att gå enligt planerna blir det stekt och bankad ytterfläskfilé med stekt ris och grönsaker som serveras. Inte för att jag har lagat något av det förut. Men om det trots ingredienserna blir pannkaka av alltihopa kan man ju ändå konstatera att det är tanken som räknas.
Kräftfisket på landet då. Först och främst kan jag såhär i efterhand stoltsera med två klomärken av en ilsken kräfta som grabbade tag i min handflata utan att vilja släppa. Jag känner mig tuff nu, men då gjorde det riktigt ont. Jag skulle ju bara hjälpa den på fötter när den låg på rygg! Kanske anade den vad som komma skulle. Under helgen hanns det även med en tur i skogen för svamp- och blåbärsplockning. Om kräftfångsten blev klen blev fångsten i skogen betydligt större. På lördagskvällen kunde vi således avnjuta en (nästan) egenproducerad brakmiddag bestående av kräftor, entrecôte, kantarellsås och med blåbärspaj som avslutning. Tack för den här gången, Söderbärke.
Mitt forum
Numera skriver jag oftare av rastlöshet än av att faktiskt ha något att säga. Och det är klart att det märks i inläggen. Jag har varken energi eller lust att sitta och författa eller att skriva genomtänkta resonemang. Jag fångar mina tankar i farten istället, det är mer energisnålt så. Smäller några med en flugsmälla mot insidan skallbenet för att sedan sjunka ner helt utmattad av ansträngningen. Åhåjaja.
Det vankas kräftfiske i helgen, gott folk. Kom, bara kom, och ät kräftor med mig i dagarna tre. Vi suger musten ur både kräftorna och oss själva, men se upp för dill mellan tänderna. Gammelmormors hemliga kräftlagsrecept dammas högtidligt av och följs till punkt och pricka, alltmedan dom små djuren förgäves vevar med sina små armar i den kokande grytan.
Dressed like a fool
Okej, världens gulligaste pandatidningsförsäljare var just och ringde på dörren. Nu kom jag på vem han såg ut som: den lilla killen i svenska spels "spela lagom"-reklam. Om det hade varit en bäbis eller ett typ fyraårigt barn som hade ringt på hade jag bara "eh, nej tack jag tror inte det", men nu måste jag verkligen tvinga mamma att köpa någon pandagrej av honom, för jag sa att han kunde komma tillbaka imorgon kväll när hon är hemma. Alternativet är ju att jag köper någonting av honom själv..
Vidare: ser på Aktuellt att gymnasietjejer enligt nya undersökningar känner sig mer stressade än någonsin. Det var ju ändå inte så sjukt längesedan jag också gick i gymnasiet med allt vad det innebär, men jag minns faktiskt inte om jag var stressad över skolarbetet eller inte. Det kanske betyder att jag inte var det. Visst var det jobbigt att behöva sitta och traggla mattetal eller skriva uppsatser, men det var ju mer ett nödvändigt ont. Sen gick jag ju inte i någon skola där det rådde betygshets heller, vilket nog var både bra och dåligt för mina resultat.
(jag vet inte var jag ville komma med det här)
Lida pin
Det är ett faktum: min höstjacka kommer att köpas via postorder. Var i stan idag för att köpa eltandborste (på inrådan av tandläkaren, ehm) och påmindes om hur mycket folk det faktiskt är där, ute på stan. Människor all over the place, fullkomligt crowded. Och vad mycket kläder i butikerna sen. Jag pallar inte stå rulltrappa upp och ner i all oändlighet efter den perfekta jackan. Den i HM-katalogen såg helt okej ut. It will do. Lata jag förtjänar helt enkelt inte bättre.
PS. Jag är häftig eftersom jag svänger mig med engelska uttryck.
PS, nr 2. Det ska bli spännande att använda den nya eltandborsten.
Ufodrömmar av stjärnfall
Coolt, eller något. Det var ju inte så att jag vaknade i dödsögonblicket som man brukar göra. Mitt undermedvetna gick all in. Drömde att jag var död. Ballt.
Onsdagsfail
Och så svängig låt på det, sen blir allt bra, förhoppningsvis.
Mjuka djur ftw
I denna sena stund går mina tankar till kaniner. Vi har haft flera, som ni ser, plus några kullar. Min systers kaniner blev alltid tama och snälla, medan mina alltid blev sprattliga galningar. Men jag tyckte lika mycket om dom för det. Blev liksom glatt överraskad varje gång kaninen ifråga inte sprang och gömde sig när jag kom.
Jag har varit och tittat på en fin, stor innebur på Arken Zoo vid pappas jobb. Det är synd om alla kaniner i bur, men i den här buren skulle min kanin nog i alla fall vara lite, lite gladare än sina instängda artfränder. Men jag vet inte, jag. Jag får inte ändan ur vagnen. Kaniner kanske ändå bara är för småungar. 
Dumma mig, osv
Klump i magen, inuti bröstkorgen. Klump i magen har i alla tider förhindrat sömn. Det betyder att jag nog inte kommer att vara särskilt pigg klockan sju imorgon när jag ska upp och jobba. Om sex timmar, mindre än det. Men fuck it.
Edit (8 aug): Dom verkar ha överlevt.
1337
Kalla mig gärna bonnig, men jag hänförs fortfarande över allt sjukt som finns på internet. Nyss hade jag en liten hypokondri-session (måste göra bindestreck när jag hittar på egna ord så man vet var det ena börjar och det andra slutar) där jag fick för mig att det kändes avdomnat och lite hängigt under mitt ena öga, och ja, sånt måste ju självklart kollas upp. Således googlade jag "avdomnat öga", dock utan att få upp en enda relevant träff. Däremot fick jag en hel hög träffar om helt andra saker, till exempel det här nedanför (länken).
Att det är skrivet i ett CS-forum gör hela grejen. Det är nästan FÖR bra. Jag kan inte undvika att tänka på Björn Gustavssons karaktär "Wow-Jocke". Jag blir glad ända in i själen av det klippet, och av googleträffen också för den delen. Datorspelande, jolt-coladrickande supernördar som aldrig gjort något mer än att prata med en tjej i IRL, om än det. Det känns så fint på något sätt. En dag kommer de att hitta sin alldeles egna - livs levande - tjej, även om det kanske inte går i en handvändning. Men tills dess att man har nått sina drömmars mål får man ta vad man har, koka soppa på en spik, vara innovativ. Sätta sig på handen tills den domnar och köra "främlingen", till exempel.
Hej
Jag var nyss ute och inspekterade rabatten. Ni förstår, jag har planterat blommor. För ganska längesedan i och för sig, så de är ganska stora vid det här laget. Nu väntar jag bara på att knopparna ska slå ut så att jag får se hur de ser ut när de blommar. Det ska bli SÅ spännande. Nej, nu överdriver jag. Men något måste man ju liva upp sig med, nu när hösten är på ingång och semestern är slut.
Att tvingas ta ställning
Meritpoängssystemet kräver god planering. Stöd hemifrån är nog inte fel heller.
Utöver matematik och moderna språk som är ämnen man alltid får meritpoäng för så finns det ju dessutom, vad jag har förstått, särskilda meritpoäng för kurser som är relevanta för högskoleutbildningen man söker. Vilket betyder att man redan när man väljer valbara gymnasiekurser har krav på att veta ungefär vilken typ av högskoleutbildning man ska söka. Tycker inte att det är riktigt okej att tvinga ungdomar i ettan på gymnasiet till taktiska val som kan vara avgörande i framtiden. Det gynnar bara de elever som vet vad de ska göra efter studenten, vilket som bekant inte är särskilt många.
Att tvingas välja i förtid för att sedan ångra sig och behöva ta världens omväg suger. Det är nog också därför jag är sjukt tveksam till förslaget med yrkesprogram på gymnasiet som inte ger akademisk behörighet. Kan man verkligen vara så säker att man inte vill plugga vidare om fyra år när man går i nian?
De här åsikterna kanske gör mig till en bakåtsträvare. Själv vill jag ju helst av allt kunna gå genom livet utan att behöva göra ett enda aktivt val. Men kanske är det tvärtom bra för oss att tvingas ta ställning om vår utbildning tidigt i livet. Det är bara det att det verkar himla så läskigt.
