Ufodrömmar av stjärnfall

Inatt upplevde jag jordens undergång. I alla fall i drömmarnas värld. Ett stort flygande tefat över himlen, som man först trodde var vänligt. Men snart stod det klart att det var elaksinnade utomjordingar det handlade om, eftersom ufot började zickzacka och skjuta laserljusblixtar ner mot oss människor. Kaos, och jag hann tänka "nu är det slut", även om jag inte hann formulera just de orden. Plötsligt hördes det ljud en dator gör när den slocknar, och i exakt samma sekund blev hela mitt synfält svart, alla ljud försvann, och jag var bara ensam med mitt medvetande, men kände att jag även höll på att dras bort från det. Jag var död. Då vaknade jag. 

Coolt, eller något. Det var ju inte så att jag vaknade i dödsögonblicket som man brukar göra. Mitt undermedvetna gick all in. Drömde att jag var död. Ballt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0