I denna sena stund går mina tankar till kaniner. Vi har haft flera, som ni ser, plus några kullar. Min systers kaniner blev alltid tama och snälla, medan mina alltid blev sprattliga galningar. Men jag tyckte lika mycket om dom för det. Blev liksom glatt överraskad varje gång kaninen ifråga inte sprang och gömde sig när jag kom.

Jag har varit och tittat på en fin, stor innebur på Arken Zoo vid pappas jobb. Det är synd om alla kaniner i bur, men i den här buren skulle min kanin nog i alla fall vara lite, lite gladare än sina instängda artfränder. Men jag vet inte, jag. Jag får inte ändan ur vagnen. Kaniner kanske ändå bara är för småungar.