Bl a, etc, m.m, osv..
Det är alltid kul att träffa nya människor, har jag hört.
Kanske rentav..friskt vågat, hälften vunnet?
Vi kunde bli vänner, du och jag.
Är klockan redan tjugo över sju? Redan tjugo över sju.. Katastrof. Faktiskt inte. Men jag skulle gärna ha lite mer kväll kvar innan det plötsligt är morgon, tidigt och upp igen.
Jag tänkt på det här med bilder. I bloggen. Sådana där bilder som folk tar på sig själva när dom står i hallen, sitter på en stol eller äter makaroner, som en liten skildring av vad som händer just nu, och som dom sedan lägger upp i bloggen. Totalt meningslösa bilder, javisst, men så länge de inte föreställer valfri fjortis som står och försöker vara sexig tycker jag sådana bilder är ganska roliga att titta på.
Så, - stort ögonblick för mig - här en bild där jag är med, tagen dagen före julafton. 
Ja, jo.
Haha. Det har inte varit någon inne på min blogg på över 8 dagar. Jag antar att folk har fullt upp med julen. Fullt upp med att öppna klappar, betrakta nya ägodelar eller ligga på soffan och smälta julmaten. Fullt upp med att titta på juldagsfilmer eller kanske strosa omkring i smutsiga mjukisbyxor och bara njuta av julledigheten. Fullt upp med att..borsta tänderna? Jag är inte gjord av sten. Även jag behöver bekräftelse då och då. Om så bara i form av att jag ser att någon faktiskt besöker min blogg någon gång ibland. Jag gillar tanken på att någon läser det som kommer ur mitt huvud. Som jag nämnde: bekräftelse.
Och för att fortsätta på ämnet läste jag häromdagen en intervju med Mia Skäringer där hon bland annat sa att om det var något hon hade blivit bättre på med åldern så var det att kunna skilja på bekräftelsebehov och saker hon verkligen ville. Det är något som jag grubblat på många gånger, för gränsen är verkligen hårfin. Vill man en sak för att man djupt inuti VILL det, eller vill man det bara för att få bekräftelse? Och hur ska man kunna avgöra vilket? För, låt säga att en artonårig tjej som just gått ut gymnasiet söker in till läkarlinjen. Gör hon det för att det anses vara ett "bra" och statusfyllt yrke eller gör hon det för att hon så himla intresserad av människokroppen och älskar att hjälpa människor? Jag tror nog att det skulle vara en blanding av båda (alltså både bekräftelsebehov och dröm). För vem har sagt att ens dröm inte kan grunda sig på ens bekräftelsebehov?
För mig känns det självklart att ens tankar och personlighet formas av samhällets normer och ideal. Klart man påverkas omedvetet. Så hur ska jag kunna skilja mellan vad JAG vill och vad jag bara TROR att jag vill? Om det finns en klar gräns mellan dessa skulle ju det betyda att det på något sätt existerar ett innersta jag - ett kärnjag - i varje människa som är opåverkat av yttre faktorer. En för varje människa unik innersta, ren vilja som ibland överröstas av ens bekräftelsebehov? Och vad är ett jag, en personlighet egentligen?
Och med det här ovanligt "var slutar rymden"-aktiga inlägget säger jag tack och hej och går och lägger mig.
Nattankar
Hur ska man veta vad den som skrattar åt alla skämt roas av och vem den som är trevlig mot alla gillar?
Jag kan känna mig lite förvirrad när jag umgås med den typ av människor som bara är så himla trevliga och har ett gott ord till övers för alla. Sådana där som verkar genuint intresserade av varje människa de möter och får personen de pratar med att känna sig som den enda i rummet.
Jag beundrar dem men deras beteende gör mig förvirrad. För på grund av det kan jag varken avgöra vilken relation personen och jag har eller vilken roll jag spelar i dennes liv, och det gör mig vimmelkantig. Jag är en ängslig själ som blir frustrerad om jag inte kan utläsa vad folk tycker om mig.
Jag antar att det är därför som jag trivs bättre med människor vars känslor och beteenden jag kan relatera till än med sociala genier.
Where'd you go
När jag ser att jag faktiskt har haft mer än en besökare om dagen i några dagar nu känns det inte mer än rätt att fixa lite mer kontinuerliga inlägg. Jag vill ju inte att folk som går in på min blogg ska få samma gamla inlägg slängda i ansiktet gång på gång. Nej, så kan vi inte ha det.
Och eftersom det här inlägget bara har skapats för att något så när tillfredställa eventuella läsare, och eftersom jag därmed inte har någonting speciellt på hjärtat, kommer vi osökt in på - julen. Vilken man nog kan säga står för dörren. Och som det snöar sen! Har ni sett på maken? Det är märkligt att det ska behövas en snöstorm för att jag ska förstå att det snart är jul. Idag har jag pulsat runt på Stockholms snötäckta gator och letat julklappar, och eftersom både min mammas och min systers klappar verkligen är saker jag själv skulle vilja ha kan jag bara hoppas på att dom delar min mening. Med snön kom min julfeeling och nu verkar den 24 december helt plötsligt som ett riktigt rimligt datum att fira julafton på.
Higher
Det här med Idol-Eriks flickvän och att hon aldrig ville gå ner från scenen. Vilken grej alltså, jag dör. Man tror att man var den enda som satt med en skämskudde framför ansiktet och skrek "gå ner, gå NER!", men sen märker man att alla man pratar med tydligen reagerade på samma sätt. Nu har jag dessutom kommit fram till att flickvännen - Eriks flickvän - faktiskt gick i samma gymnasium som mig. Jag känner igen henne och allting. Jag myser och gnuggar händerna; underbart, helt underbart. Det är alltid lika smaskigt när någon bekant eller bekants bekant blir lite halvkändis i tv. Men jag kan inte låta bli att tycka synd, faktiskt ganska mycket synd, om henne. På facebook har det bildats en grupp (med för närvarande sextusen medlemmar) som vill uppmärksamma världen på hennes genanta agerande. Och jag kan mycket väl förstå att gruppen existerar, för jag satt ju verkligen och kastade mig av och an av pinsamhet över att hon ALDRIG. GICK. NER. Hon kanske fick en blackout eller något. Hon översköljdes kanske av kärleken till honom, till sin alldeles egna Erik, för det var ju minsann inte tusen skrikande småflickors Erik eller hela Sveriges Idol-Erik utan faktiskt bara HENNES Erik! Och det skulle hon visa genom att krama om, krama mer, triumferande vända sig mot publiken för att få dom att förstå att Eriks seger faktiskt till hälften var hennes förtjänst (det här hade dom gjort tillsammans!), börja dansa sexigt med ena handen höjd i luften, nosa honom i nacken, dansa lite mer. Och så vidare i all oändlighet. Ja, ni såg det själva. Fast som jag sa så tycker jag faktiskt synd om henne. Jag lovar.
En liten anekdot bara
Att fundera på om man ska gå och träna men istället stanna hemma och äta juleskum - check. Jag blev tipsad av en tjej på jobbet att skumtomtar tydligen var jättegoda att köra i mikrovågsugnen, så då var jag ju bara tvungen att köpa en påse och åka hem och prova. Det smakade och blev precis som mashmallows, men om jag får välja tror jag ändå att jag föredrar mina skumtomtar ovärmda. Det var dock väldigt intressant att betrakta tomtarna när dom låg i mikron och värmdes eftersom dom svällde upp som ballonger och såg ut att kunna sprängas när som helst. Men jag svalde min nyfikenhet och tryckte på av-knappen innan mikrons insida hann bli splashad med mina skumtomtars innanmäte. Fast kan mashmallows ens explodera? Det känns ju mer som om dom skulle..smälta eller något. Djupsinniga onsdagskvällsfunderingar, yes. Jag får helt enkelt göra en juleskumslaboration någon gång när jag har tid. Här nedanför tänkte jag egentligen komplettera den här texten med en bild på en vanlig skumtomte respektive en mikrad skumtomte. Kan ju vara kul att se skillnaden liksom. Men tyvärr tryckte jag i mig varenda en. Kom även på den briljanta idén att lägga upp en till likadan bild fast med en omikrad respektive mikrad hamster. Men sedan kom jag på att jag har ju inte har någon hamster. Attans.
Förresten
Finns bekräftelse på burk?
En liten fix bara.
Det är mitt heroin.
Givetvis lever jag med ständig abstinens. Ibland tror jag att jag är som ett hål som inte kan fyllas, en hink med trasig botten, ett cykeldäck som läcker. Kräver ständig påfyllning för att fungera hjälpligt. Existerar det förresten människor som känner sig så självsäkra och fulländade att de inte har behov av att bli bekräftade? Wow, jag kan inte ens relatera till hur det skulle kännas. Men jag antar att de flesta av oss behöver bli påfyllda då och då.
Driver, take me somewhere south
Och så var det plötsligt andra advent med allt vad det innebär. Ingenting särskilt för mig med andra ord.
Dagen till ära var jag i alla fall på bio och såg "New moon". För dom som gömt sig under en sten de senaste månaderna (året?) är det filmatiseringen av den andra boken i Stephanie Meyers Twilight-serie. Jag har läst alla böckerna och trots att jag egentligen alltid känner ett spontant motstånd till att se filmer som baseras på böcker jag läst så kan jag ändå aldrig motstå det. Jag gick ju och såg ettan när den kom upp på biograferna, så jag kan ju liksom inte sluta nu. Men man blir ju irriterad på vissa saker när man sitter där i biostolen. Dels på det självklara när bok blir film; att bokens stycken misshandlas, kortas ner och klipps om så att historien ska passa i filmformat. Men också annat. Till exempel som att karaktärer upprörande nog har en annan hårfärg på duken än vad man föreställt sig när man läst, att min älskling Jacob som jag har tänkt mig lång och skitsnygg mer liknade en liten skolflicka, och att Bella i filmen totalt verkar ha tappat all den humor och trevliga personlighet hon verkade ha i böckerna. Allt blir bara så platt och färglöst på något sätt. En filmatisering av en bra bok kan helt enkelt aldrig mäta sig med orginalboken. Såklart. Men jag kan fortfarande inte släppa det där med Jacob.. Hur tänkte dom när dom castade?!
Här hemma jobbar jag ju på för fullt med att skapa julstämning i tillvaron, och nu senast med dadlar. Mm, jag hade nästan glömt hur gott det var. Som supergoda lite kolasmakande jätterussin. Prova att äta tillsammans med mandlar. Sjukt gott. Och jag inbillar mig att jag är lite extra sund och nyttig som trycker i mig det i stället för choklad och plockgodis.
Glögg
Snart glögg, för första gången i år. En flaska av den vita sorten från Blossa blev inhandlad idag på Ica och står nu på köksbänken och väntar på få bli upphälld i kastrull etc. Så, glögg inom kort alltså.
