Jo, det är ju så här att jag inte gillar det här med meritpoäng något vidare. Visst kan jag förstå tanken med en förändring som gör att betygen för kurser inom språk och matematik blir mer värda än dem från till exempel friluftsliv och estetisk verksamhet, absolut. Det ska löna sig att studera lite svårare ämnen. Men för mig känns meritsystemet ändå fel. Inte minst för att högskolesökande över 26 som bekant plötsligt tvingades konkurrera med ungdomar som fått meritpoäng tillagda för samma kurser som de över 26 inte fått något extra alls för. Visserligen hade de här personerna med gamla betyg säkert fått information i god tid så att det egentligen inte var någon risk för överraskning, men det är ändå något som skaver.

Meritpoängssystemet kräver god planering. Stöd hemifrån är nog inte fel heller.

Utöver matematik och moderna språk som är ämnen man alltid får meritpoäng för så finns det ju dessutom, vad jag har förstått, särskilda meritpoäng för kurser som är relevanta för högskoleutbildningen man söker. Vilket betyder att man redan när man väljer valbara gymnasiekurser har krav på att veta ungefär vilken typ av högskoleutbildning man ska söka. Tycker inte att det är riktigt okej att tvinga ungdomar i ettan på gymnasiet till taktiska val som kan vara avgörande i framtiden. Det gynnar bara de elever som vet vad de ska göra efter studenten, vilket som bekant inte är särskilt många.

Att tvingas välja i förtid för att sedan ångra sig och behöva ta världens omväg suger. Det är nog också därför jag är sjukt tveksam till förslaget med yrkesprogram på gymnasiet som inte ger akademisk behörighet. Kan man verkligen vara så säker att man inte vill plugga vidare om fyra år när man går i nian? 

De här åsikterna kanske gör mig till en bakåtsträvare. Själv vill jag ju helst av allt kunna gå genom livet utan att behöva göra ett enda aktivt val. Men kanske är det tvärtom bra för oss att tvingas ta ställning om vår utbildning tidigt i livet. Det är bara det att det verkar himla så läskigt.