Matil

Tittade på Allsång på skansen tidigare ikväll. Fick lite ont i huvudet av Måns Zelmerlövs konstanta tandkrämsreklamleende. Jag önskar att någon kunde säga åt honom att det faktiskt är helt okej att vila käkmusklerna någon sekund då och då, att det liksom är tillåtet att sänka garden. Den där fasaden av ständig eufori gör mig lite olustig till mods. Om det inte är en fasad är det ännu läskigare. För övrigt har jag sedan länge haft starka misstankar om att Eric Saade och Måns Zelmerlöv egentligen är samma person, bara i olika åldrar. Därför kändes det så fruktansvärt fel att se dem stå tillsammans på scen ikväll. För det är ju ett allmänt känt faktum att det kan få ödesdigra konsekvenser om man möter sig själv i det förflutna eller i framtiden.

Så. Hemkommen från landet. Sitter och landar i soffan framför tv:n, med datorn i knät. En fluga surrar blixtsnabbt runt i luften och sätter sig med jämna mellanrum på mitt smalben så att det kittlas och jag måste skaka bort den. Det gör mig lite irriterad, och påminner mig dessutom om den gången, för många år sedan, då jag hittade en dåsig spyfluga som kröp på parketten i mitt rum utan att vilja flyga. När jag mosade den med en ihoprullad tidning visade det sig att den var proppfylld med små krälande, vita maskar. Efter det låter jag helst flugor vara.

Trots att jag kom hem idag bär det av iväg igen redan imorgon. Måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i när semesterresorna hakar i varandra så att man bara hinner sova i sin egen säng någon natt eller så. Inte särskilt förtjust alls, faktiskt. Men det ska bli lite intressant att se vad Estland egentligen är för ett ställe. Jag tänker mig mest Lilja 4-ever, precis som jag också tänker på när jag hör Ryssland, Lettland, Litauen och typ Ukraina. Jag är så berest och fördomsfri. 

Nä, nu ska jag resa mig upp och göra i ordning en kopp te innan jag somnar. Att packa ur och packa om väntar jag med tills imorgon. Huvudet värker lite. Gräshopporna har verkligen börjat spela på allvar nu. Nätternas mörker kommer bara bli kompaktare.

Det är ju underbart att klädföretagen skickar ut kataloger med höstmodet redan nu. Verkligen UNDERBART. Kniper ihop ögonen och försöker stoppa tiden. Den funkar inte den här gången heller. Men man kanske skulle ta och köpa sig en vinterjacka? Det fanns ju en väldigt fin i La Redoute-katalogen. Mörkbrun var den. Att köpa en vinterjacka i juli, och till råga på allt via postorder, skulle säkert kunna bli en rätt dråplig anekdot att berätta i framtiden. Nåja. 

Imorgon ska jag till frisören. Det kommer bli så dyrt att jag kommer darra på handen och le nervöst när jag ska dra kortet efteråt. Se oberörd ut, se oberörd ut. Se ut som om du är helnöjd fast det första du kommer göra när du kommer ut genom dörren är att dölja den nya frisyren i tofs. Men jag har hört att det är bra att unna sig saker ibland. Typ ett besök på en svindyr frisersalong på söder i vilken inredningen ser ut att passa på ett rymdskepp.

Då och då tänker jag att det vore rätt fint att kunna byta personlighet ibland. Det skulle ju vara väldigt smidigt om man kunde göra det via internet. Tänk att bara kunna logga in på en hemsida och kryssa i vilka egenskaper eller vilken personlighet man ville hyra, och sedan skulle egenskaperna överföras till en själv och vara giltiga i, låt säga, tjugofyra timmar. Visst skulle man kunna hyra personligheten eller egenskaperna livet ut, men det skulle naturligtvis bli ohyggligt dyrt. Men oj vad jag skulle spendera. På samhällskunskapen på gymnasiet (eller om det var högstadiet) kommer jag ihåg att vi pratade om priselasticitet. Priselasticiteten hos den här egenskapsuthyrningstjänsten skulle antagligen vara skyhög, i alla fall om jag utgår från mig själv. Jag menar, om jag skulle ges möjligheten att finjustera (eller helrenovera) min personlighet, om så bara för en enda dag, så skulle jag ärligt talat vara beredd att ge alla sparpengar jag har.

Man skulle kunna använda den här tjänsten om man någon gång känner för en dag utan självförakt. Eller om man råkar ha lust att för en gångs skull framstå som en normal människa inför någon man har en liten crush på. Eller så kanske man bara känner för en stunds andrum. Vem vet. Men ge mig internetadressen och jag kommer att skuldsätta mig för resten av livet.