Jag har lovat mig själv att aldrig skriva om jobbet, men idag var det bara så himla crazystört. Det började en ny kille för några dagar sedan, dock inte själva personalen utan som varuplockare, men den där killen alltså.. Han får mig att stilla undra var gränsen egentligen går mellan att vara utvecklingsstörd och bara riktigt dum i huvudet. Vid ett tillfälle höll han förväntansfullt upp ett pappersark för mig, det såg ut som om han hade skrivit något men jag kunde inte riktigt tyda det. "Titta" sa han och pekade på en ritad glad gubbe som han liksom hade satt ihop lite snitsigt med bokstäverna. Nu kunde jag urskilja att det stod "Ali" på pappret. "Heter du Ali?" artikulerade jag. Han nickade glatt och påminde lite om en snäll men totalt intelligensbefriad hund.