He could lick them by smiling, he could leave them to hang


Satt för någon dag med datorn i sängen och fixade till den nuvarande lite mer sparsmakade designen här på bloggen. Tragglade med koder och la statistikmätare klockan tre på natten. Men det där med synlig besökarmätare är jag lite osäker på, eftersom siffrorna snarare hånar mig än tillför intressant fakta. Idag har jag till exempel haft 0 unika besökare. Men ärligt talat spelar besökarna inte så stor roll för mig (vilket visserligen är lätt att säga när man inte har några...). Att ha en blogg är ungefär som att rita en teckning eller skriva ut ett arbete som man har gjort på datorn. Det är något utav en kick att se sina egna ord publicerade, om så bara på en blogg utan besökare eller på ett papper endast avsett för läraren. Såvida man inte har en offentlig besöksmätare (som jag nu har skaffat) kan ju ingen se hur populär den här bloggen är, right? Vem vet, den kanske är jättepopulär. Folk som sitter som på nålar för att få läsa mitt nästa inlägg. Innehavaren - alltså jag - kanske är en ambitiös journalist på väg uppåt, eller måhända bara en sympatiskt, älskad, smart tjej som luftar sina tankar. Oavsett är jag beundrad. Ibland när jag scrollar bland mina inlägg hoppar jag in i min påhittade verklighet och skönjer en känsla av tillfredställelse.

Motiverad av ett nytt och fräscht bloggutseende kände jag mig superpeppad på att skriva värsta bra inlägget och erövra bloggvärlden med min underfundiga humor och mina skarpa iakttagelser. It's gonna be awsome. Om jag inte var så väldigt trött bara. Igår på jobbet gick mina ögon i kors. Behövde konstant blinka bort en suddig värld och jag fick kämpa för att fokusera blicken på andras ögon. Jag som helst av allt bara vill vara lite pigg.


Mobil

Uppdate:

Lämnade in min trasiga mobil på lagning. Traskade glatt ovetandes in på The Phone House några dagar senare och hämtade ut en fortfarande trasig, olagad mobil och fick förklaringen "vattenskada på kretskortet", vilket tydligen alltså är en skada som inte täcks av försäkringen. Blä. Och jag som inte ens har utsatt den för vatten! Kanske någon liten regndroppe har fallit på den någon gång, och ja, klart att jag har haft den i ett fuktigt badrum.. Men ändå! Jag hörde om en som hade råkat kört sin Motorola i tvättmaskinen - och den höll. Men efter att åter ha känt min oanvändbara mobils välbekanta tyngd i handen fick jag en insikt gällande The Phone House. Dom uppger samma skada för varje kund! Och genom att hänvisa till att vattenskada inte täcks av försäkringen tjänar dom sjukt mycket på att aldrig behöva betala för lagning för mobilerna dom säljer! Världens bästa affärsidé! Crazyness! Genomskådade!


(eftertexter:)
Matilda köpte en ny mobil en halvtimme efter besöket på The Phone House.
(fade)
Det blev en slide-Nokia som såg rätt frän ut. Hon uppger dock att kameran var lite av en besvikelse.
(fade)
Den nya mobilen kommer visserligen aldrig kunna ersätta den gamla till fullo, men Matilda är hoppfull om framtiden och har redan både ringt, sms:at och tagit sina första mobilkort.
(the end)

/Reds. anm.

iTunes


Jag har aldrig varit så bekant med det här med nedladdningssajter, måste jag erkänna. Har mest läst sådär i förbigående att folk tydligen kommer fortsätta att ladda ner musik och så vidare tills ett enkelt och användarvänligt alternativ har tagits fram. Så gick jag in på iTunes Store idag, bara för att checka läget och skaffa en uppfattning om ett av dom oanvändbara och bristfälliga alternativen. Vad bråkar folk om? 9 kronor för en låt tycker jag är sjukt bra. Jag skulle verkligen hellre betala än att inte göra det, oavsett olaglighet eller ej. Klart man ska få betalt för att man gör bra musik. Visserligen skulle jag inte ha så stor lust att bidra med pengar till Justin Timberlake eller liknande (som min lillebror påpekade), men väl Markus Krunegård eller någon annan reko person som jag unnar få betalt för sitt arbete.

Men iTunes gjorde mig i alla fall glatt överraskad (jag skäms för att jag aldrig lär mig stava det ordet). Men för att kunna konkurrera med typ Piratebay måste man ju ha ett likvärdigt utbud av låtar och artister, okända som kända, släppta låtar som engångsspelade coverversioner. Jag kanske avslöjar min okunnighet med att säga det här, men jag förstår mig inte på problemet med att lagliga nedladdningssajter skulle försvåra nya, okända artister att komma fram. Om jag inte har förstått det fel kan man ju själv bestämma om man vill dela med sig av sin musik utan att kräva pengar för den. Kanske iTunes även kan inkludera artister som har valt att inte ta betalt för sin musik? Nåja, jag vet för lite om det här för att fortsätta resonemanget. Men den här nedladdningsgrejen verkar lovande. Jag tror folk vill göra rätt för sig.


Höstluften är mättad av sommarens händelser


Brunkebergstorg en sensommarkväll den elfte augusti har avverkats. Tid har ägnats åt att lyssna på fina melodier sjungna av en vacker stämma. Skinnjacka och röda boots. Fint. Låt mig vara en tonårstjej, för det är jag. Låt mig vara en tonårstjej, för det var jag i alla fall för två år sedan. Låt mig vara en tonårstjej tills jag har växt upp.

Oh you pretty things, don't you know you drive your mothers and fathers insane


Jag är en snittblomma som har börjat vissna.

Jag är en snittblomma som sitter framför datorn med huvudvärk i pannan. Trött.  Ibland skulle jag vilja ta en liten paus från kroppen och låta medvetandet beamas upp till något annat, behagligare. En liten paus bara. Inte för att jag har en fulltecknad almanacka direkt. Och inte för att jag önskar att jag hade en. Men en paus vore nice.    

Blå lagunen slash pölen slash gropen var bra idag, varmt.   

Hej,

RSS 2.0