Matil

Har ni sett på maken till rubrikfantasi btw?

Jag tänkte just komponera ett nytt, sjukt inlägg, men det lämpar sig antagligen bättre för en dagbok. Eller kanske som en bilaga i en läkarjournal där den mentalt störda patienten är jag. Ehe?

Planerna för morgondagen är jobb till halv sju, och sedan att hänga lite med susannetheman, tjejen som ska gå på akupunktur inom den snaraste framtiden. Personer som frivilligt utsätter sig för sånt är mina idoler. Det är liksom som att få en spruta, men med skillnaden att man aldrig tar ut den. Tusen små outtagna sprutor över hela kroppen. Brr.

Imorse när jag som bäst höll på att packa upp lidl-grönsaker - klockan sju på morgonen - fick jag en insikt. Och det var att aubergine måste vara den finaste grönsaken i världen. Jag kom dessutom på mig själv med att stå och beundra mitt estetiska mästerverk, som bestod av att jag hade lagt upp auberginer och paprikor, som tillsammans blev svart, orange och gult, vilket visade sig vara en väldigt lyckad färgkombination. Bara för det var jag tvungen att köpa en egen aubergine när jag slutade för dagen. Och jag erbjöd mig till och med att göra middag bara för att få laga till och handskas med denna gummiaktiga barbamamma-grönsak. Synd bara att skära sönder något så vackert. På Lidl får man möjlighet att skapa.  

Jag har alltid varit lite skeptisk när mikaela säger att augusti är hennes favoritmånad.. men nu förstår jag på riktigt. Åh. En frisk augustikväll, som idag när jag promenerade hem från jobbet, kan vara bland det finaste som finns. Allt är stilla, solen lyser så att molnen blir rosa, och luften är frisk och luktar äpple. Augusinätter är fina dom med. När det är ett sådär riktigt kompakt mörker, syrsorna låter jättehögt, och så luften - som luktar ännu mer äpple på natten. 

Nu är det ju faktiskt nästan höst har det gått upp för mig. Det är nu det är tänkt att man ska rycka upp sig efter sin försoffade, eller förstrandade, sommar. Börja träna, äta på regelbundna tider, och skaffa pennor med fina fjädrar. Det känns sjukt att säga det, men jag måste erkänna att jag nästan, men bara NÄSTAN, blir lite sugen på att börja plugga. Men det som lockar är faktiskt mest bara att få köpa nya fina block - och pennor - och att känna sig allmänt ordningssam och duktig. Så jag tror nog att det är en bra idé att jag väntar lite med att bli vuxen och plugga vidare.

Såg just filmen four brothers  på canal+ (när jag som vanligt kom hem och dog framför tv:n efter jobbet), och jag kan bara säga: Oh. Jag är kär. Den underbara mannen till vänster är helt enkelt underbar.



Liten uppdatering: Nu har jag lugg, och det är lite trailorpark-stil på den. Börjar mitt uppe på huvudet, och så får man ju inte glömma den nödvändiga cheerleadertofsen, även den belägen mitt på huvudet. För tillfället håller jag fortfarande på att vänja mig vid den.. det går sakta men säkert. Dock måste jag varje gång jag går förbi en spegel (eller ett bilfönster för den delen) stå emot mina impulser att skrika "trailorparkhora" och slå mig själv i huvudet. Ungefär som husalfen dobby i harry potter.

Jag är ändå inte den som ska klaga, för just nu, antar jag, har mikaela just opererats i munnen...och inte kan äta fast föda på ganska länge. Hon kommer vara SÅ glad för att hon kommer bli SÅ mycket smalare än mig, och det vet jag. Puss.  

Just nu är jag på ett väldigt INTE bra humör. Förlåt att jag skriver cliffhangers, vet att det är aningen suck ass-töntigt, men jag hatar verkligen anledningen till att jag känner mig som världens mest misslyckade människa. Inte för att det är något särskilt, för det är det inte. Det är just därför det irriterar mig så mycket. 

/ Tack och Hej från en Töntig Tjej  

På onsdag kvart i tio ska jag klippa mig. En bedårande, tjock liten raklugg. Man kan lätt tro att jag skämtar, men det gör jag inte. Hur resultatet blir återstår att se, och jag vet att jag kommer att hamna i chocktillstånd och tycka att det är jättefult, Men har bestämt mig och sen är det bara att vänja sig. Jag antar att jag inte kommer att ha något annat val. 

 

För någon månad sedan fick jag ett plötsligt anfall av bloggförakt och deletade min förra blogg.

"fan vad töntigt med blogg" liksom
 "jag ska va en sån där människa som är tuff och inte har någo blogg"

Men jag kom på att det faktiskt är ett rätt så bra tidsfördriv att blogga. Sen kan det ju alltid vara lite halvkul att läsa för någon som råkar slinta på skrivbordstangenterna och råka komma in på den här sidan. Öppet för alla liksom, yey.

Idag är jag just hemkommen från kära söderbärke där vi har fiskat kräftor med massa kusiner och släkt. Det kändes lite skumt att vara med om att låta sammanlagt 257 små oskyldiga djur ligga på varandra i baljor för invänta sitt öde - som var att bli masskokta i en kastrull med dill. Hur som helst var det kul att åka ut i båten och fånga upp burarna, och så självklart leka med kräftorna och låta dom hålla i pennor och så. Eh.. 

Imorgon är det jobb. Puss hej.