Matil

Imorn (läs idag) ska jag åka till kära gamla Söderbärke, vilket ska bli väldigt skönt. Ett antal böcker kommer att finnas med i packingen. Och så lite kläder på det kanske. En kamera för att dokumentera ytterligare en av dom alltid lika identiska, men ack så underbara, semesterveckorna. Tjocka sockor för att värma frusna, nybadade fötter. Och fem par sprillans nya ankelstrumpor i regnbågens alla färger. Ska bara ta ut dom ännu icke nerpackade kläderna ur tvättmaskinen nu. Förhoppnigsvis är dom någorlunda torra tills vi ska åka imorgon. Tåget går väl någon gång runt två, tre. Anyway. Att hänga kläder klockan tio i fyra på en söndagsmorgon är min nya hobby.

 Tack.  

Jag tänkte åka och simma men simhallen är stängd. Hade packat väskan och var i princip på väg ut genom dörren. Bara ren TUR att jag gick in på datorn för att kolla öppettiderna. Vad göra nu? Den första tanken som kommer upp i mitt huvud är att äta. Åh-nej. Jag tror att jag måste möblera om ordentligt där uppe i skallen. Helst så att jag regelbundet får en oförklarlig lust att gå ut och springa - och sen verkligen gör det. Det skulle vara najs. Tills dess att jag blir en sån där hurtig människa återstår det bara att äta mindre. Kanske en promenad med hundarna då och då. Cheers.

Okej. Nyss gjorde jag upptäckten att det ligger två döda fåglar, föreslagsvis starar, på våran gräsmatta. Och dom har inga huvuden. Det hela är ett mysterium. Har dom ätit jästa körsbär från vårat körsbärsträd, och blivit tipsy så att någon katt har kunnat ta dom? Och har jag missat något, eller har just huvudet alltid varit delikatessen på fåglar? Det var faktiskt något nytt för mig.

Nä - dags att ta tag i sitt liv och sluta sitta och dricka cola zero. Snart måste jag dessutom åka till jobbet. Dock har jag inte den rätta karaktären för att börja jobba klockan halv fem på eftermiddagen.  Det blir så lätt att jag - alltid - typ sitter och pillar mig i naveln framför tv:n. Det känns ganska ovärt utifrån sett. Men egentligen är det väldigt värt.

Mina favoriter i Ipoden just nu:


These Days - Nico




Strangers - The Kinks
(låten är soundtrack till filmen The darjeeling limited, som för övrigt är väldigt fin, och underlig, film)

Jag ska bli blondinbellas störstsa konkurrent.

Eh, idag har jag druckit havregrynsgröt och ätit kaffe. Fast tvärtom såklart. Sen om jag lyckas ta mig ur den här sköna sängen, och om jag får på mig lite representativa kläder, är planen att möta upp hundarna vid den vanliga mötesplatsen (läs: dörren) för en trevlig promenix runt kvarteret. Detta lilla spartamska nöje brukar vara uppskattat av såväl djur som människa, läs: mig.
 
När promenaden är avklarad antar jag att det kommer kurra i magen, så då blir det till att avsätta lite tid för att luncha och catcha upp med polarna. Grabzen. Medan dom äter torrfoder ur matskålarna tar jag nog mig ett äpple, och vi kommer säkert kunna diskutera promenadens innehåll i all oändlighet. Som att Rudolf blev småsur på mig för att han inte fick kissa på alla ställen han ville, eller huruvida Ville kollade snett eller inte på en pudel vi mötte. Han har en benägenhet att anse sig stå lite ovanför alla andra, den där killen. Dom är för roliga, Ville och Rudolf. Så jävla crazy people.

Funderar även på att åka till stan och köpa massa blommiga, söta klänningar osv.


Fotnot: En lyckad dag har jag 3 unika läsare, varav en är jag själv.

Wow. Jag är värsta aktiv här. Efter att ha jobbat stängning måste jag ibland varva ner med ett litet onödigt blogginlägg. Som det här. Bara för att. Jag hoppas att jag inte har några läsare. När jag för övrigt loggade in på blogg.se idag kastade jag ett öga på den sedvanliga "mest aktiva"-listan och såg att blondinbella toppade den. Ni vet, blondinbella. Ja, som i hon med bloggen. Jag var tvungen att läsa den för att komma underfund vad grejen med henne är. Men hennes redogörelser lämnade inget djupare spår hos mig. Inte den här gången heller. Men jag är inte den som är den som fördömer det jag inte förstår. 

I  samma stund som jag skriver hennes namn i tron att folk kommer förstå vem jag menar, bidrar jag till att bygga upp hela grejen runt henne. Men varsegod. Hur som helst, gott folk, mina tankar på det här är faktiskt en engångsföretelse. Jag brukar inte tillbringa kvällarna med att tänka på blondinbella. Och jag brukar vanligtvis inte döpa mina blogginlägg efter henne. Men att ärligt kunna beskriva sig själv  som "en glad, engagerad och driven tjej som har väldigt många mål i livet" skulle inte vara helt fel. Jag är dock för lat. Men det är alltid kul när det går bra för andra, för att citera en helt annan blondin.

Genialiskt?

(och ja, jag jobbar i mataffär. Och ja, jag identifierar mig verkligen med duden i videon).

Resten förstår jag ingenting av.

Jag frågade tjejen på The Phone House om man kunde spela in video med telefonen jag höll i, vilken var en grafitgrå Sony Ericsson W380. Hon sa ja. Så jag köpte den - med comviqabonnemang och allt. Nu sitter jag med en ny, fin telefon framför mig som jag verkligen vill ha, men hur jag än bläddrar och trycker kan jag inte hitta videoinspelningsfunktionen. Det finns däremot en videouppspelningsfunktion. Men det var inte det jag frågade efter där i affären. Jag frågade om man kunde spela IN video, och svaret blev ja. Jag känner redan aggressionen komma krypande. Jag vill inte vara sådan, men det är jag. Jag valde telefonen för att den var hyffsat billig och att den, till skillnad från min gamla, kunde spela in videoklipp. Jag orkar inte gå och byta och fixa. Jag avlider.      

Fuck (jag sa), jag blev Hermione när jag testade vilken Harry P-karaktär jag var. Ärligt talat trodde jag att jag var way cooler than that. Jag menar, hon är ju typ plugghäst och så. Och tjejig.

Nåja, världen går inte under. Nu ska jag masa mig till sängen och fundera på hur sjuk jag ska vara imorgon.