När jag blir stor..
Okej, vissa elaka människor skulle envist hävda att jag med mina nästan tjugo år mer än väl platsar in i kategorin "vuxen", men dom lyssnar vi inte på nu. För jag är definitivt inte stor-stor än. Jag bor hemma utan att behöva betala (har tyvärr på senaste tiden varit tal om det - schhh), jag jobbar i kassan på Ica, och jag skjuter systematiskt bort tankarna på att jag någon gång i framtiden borde göra någonting av mitt liv. Den som säger att jag är vuxen är en rolig.
Att enligt lagboken definieras som vuxen och att verkligen bete sig och leva som en sådan är så totalt skilda saker- såklart. Men jag är inte den som har bråttom in i vuxenlivet.
Den här texten skulle ju egentligen handla om en helt annan sak. För det jag egentligen tänkte skriva var nämligen vad jag skulle göra när jag väl blivit sådär stor. Sådana där grejer som helt enkelt inte passar sig nu och som man bara inte tar tag i när man är ung och ombytlig av sig. På något sätt har jag en föreställning om att jag bara kan göra verklighet av dom här sakerna när jag har fast boende och "riktigt" jobb. Hur som helst. Jag ska köpa en kajak som jag kan glida runt i. Jag ska plantera blommor och grönsaker. Jag ska bli besatt av inredningstidningar och bestämma mina egna tapeter i mitt alldeles egna hem. Jag ska brygga kaffe ofta. Jag ska anmäla mig till en bikramyoga-kurs dit jag går en vardagskväll i veckan. Jag ska ha en amatör-4H-gård med kaniner, höns, grisar och angoraåsnor som jag kan gå och klappa på. Jag ser fram emot det, verkligen. Men det kommer dröja ett bra tag tills jag blir så stor. Och det taget kommer säkert vara rätt okej det också.
Björn
God Knows
och ibland, eller ofta, känns det som om jag inte fattar någonting av det som betyder något. Jag har inte hajat.
Jag = en nervös, bekräftelsesökande tonåring som helt enkelt inte har fattat grejen? Är jag ensam? Min framtid är jävligt oviss om jag inte bestämmer något snart. Höstplaner någon? Fan.
Nyttigt är tråkigt
Jag har ätit nyttigt i tre dagar nu men jag märker ingen skillnad. Och då har jag ändå varit nyttig på riktigt. Jag försöker intala mig själv att muskler väger mer än fett, att det är det som är förklaringen, men dom TVÅ gångerna jag joggade förra veckan räcker nog ändå inte till för att kunna fungera som någon anledning. Jag är trött på att vara nyttig utan att bli smalare. Därför blev min lunch idag fyra crèpes som var kvar från igår. För igår åt jag inga crèpes med smält ost på - då var jag ju nyttig. Lunchen idag kan alltså ses som en parentes i mitt nya hälsosamma liv. Nu ska jag ta nya tag.
Ajöss fransk nougat.
Jag har stora planer på att se ut så här. Ganska snart. Helst imorgon. Räcker det med att man går till frisören, försöker amatörsminka sig lite flashigt och att man så att säga håller kroppen i trim genom att jogga typ högst två gånger i veckan? Självklart måste man konstant gå runt med ett glas sprit med citronskiva i och se cool ut. Det blir lätt som en plätt. Jävlar vad häftig jag kommer bli. Alla kommer älska mig.
Dobidobi
Jag har varit duktig och joggat idag. Det kompenserar jag med att äta extra mycket onyttiga saker, läs: mikaelas och hennes pojkväns gamla godisbitar från igår. Alltså dom deffekta - dom som var kvarlämnade i skålen och därmed klassade som oätliga. Vad gör man inte när man är sugen på godis liksom. Och så var den HEMSKA träningsrundan förgäves. Aamen kul. Om bara folk kunde lära sig att slänga bort godis dom inte vill ha så skulle inte andra stackars människor gå och hetsäta upp det på kvällskvisten. Och få beach 08-ångest.
Det känns konstigt i magen. Det mullrar. Dom där snickersbitarna med konstigt utseende var nog trots alls lämnade av en anledning.
Imorn är det jobb igen. Idag hade jag rastschemat. Då hade jag något att göra och tänkte inte att jag ville sluta hela tiden. Imorn har jag antagligen inte rastschemat. Och jag jobbar 7,5 timmar YEEEEY.
"Nej" är ett bra ord om man inte vill.
Jag kommer ihåg en liten ordboksbilaga som följde med ett KP-nummer för typ 100 år sedan. Temat var såklart sex och samlevnad, och i bokstavsordning förklarades ord och företeelser som hade med själva ämnet att göra. Helt normalt så långt, men särskilt ett ord på bokstaven N gjorde starkt intryck på mig: Nej. Med förklaringen "ett bra ord om man inte vill".
Dom vill att jag ska jobba 10.30 - 20.00 nästa onsdag. Min vanliga tid är 16.30-22. Jag brukar jämt ställa upp på att byta lite tider och komma någon timme tidigare när det har kört ihop sig med schemat. Jag har aldrig varit sjuk och har aldrig, aldrig, varit anledning till att det krisat. Jag är en god arbetare som (nästan) alltid stämplar in och ut på minuten. Ändå känner jag mig så..kass när jag säger att tidbytet inte passar mig så bra. Jag är ganska fed up med att sitta och blippa varor dagarna i ända, och jag byter inte ett 5,5-timmarspass (med OB) mot att göra samma sak i 9,5 timmar. Med mina tvivelaktiga uträkningar som grund är löneskillnaden mellan passen lite mer än 200 kr. Och det är SÅ inte värt det.
Jag svarade nekande där i telefonen, men jag är rädd att det uppfattades som om jag kunde ställa upp om dom inte hittade någon annan. Jag tror KP skulle velat att jag använde the n-word i deras ordbok. Då, när jag var ung och dum, skrattade jag åt att det stod där med förklaring och allt. Men faktum är att just DET ordet ibland (oftast, nej jag ångrar mig - alltid) är det svåraste av alla att säga. Okej, som om att ni inte hade hört det här förut men jag kan väl få låtsas? I alla fall. Man babblar på urskuldande så att personen i fråga tror att man är dum i huvudet, eller så säger man helt enkelt ja och i samma sekund skriker man inombords åt sin mesighet. Det enda som behöver komma ut ur munnen är ju ett litet NEDRANS ord på tre bokstäver, som man tyvärr alltför ofta inte anser sig ha rätten att säga.
Tack för ordet.
