Matil

Jag-var-bara-tvungen-att-sälla-mig-till-den-stora-skaran-som-gillar-den-här-mannen. Han är ju rolig, det kan man inte sticka under stol med.

Satt och kollade på slutminuterna av filmen "Andra chansen" med Nicholas Cage tidigare ikväll. Plötsligt blir det paus mitt i en mening, precis när killen har sprungit till flygplatsgaten och försöker övertala tjejen att inte lämna honom. Och efter den olägliga pausen börjar en ny film. Jaha? Okej. Och så sitter man där i soffan med massa obesvarade frågor och känner sig mentalt utnyttjad. Undrar om tjejen tog sitt förnuft till fånga och fattade att dom skulle få ett asbra liv tillsammans. Det kan man undra. Tack tv4. Tack för ett jävligt öppet slut.

Enligt mig är vissa smeknamn godtagbara medan andra är klart o-okej. När man kallar sin pojkvän/flickvän "älsk" eller "kärlek" och är seriös, har man inte tappat en liten bit av sig själv då? Värdighet kanske? Eller är jag bara bitter och avundsjuk? Många frågor, färre svar.

Jag kom på mig själv med att bli löjligt glad när det snöade i fredags, och ännu lite gladare morgonen efter vid upptäckten att snön hade lagt sig. Om jag dessutom hade tryckt näsan mot fönsterrutan hade min gestaltning av "förtjust litet barn från valfri saga" varit komplett. Jag har aldrig förstått mig på folk som ogillar snö. Nu när jag skriver det känns det till och med som en omöjlighet att sådana människor existerar. Men anyway. Liksom, hallå, kylan kommer inte försvinna på några månader nu och då är det väl SÅ mycket roligare om marken är vit istället för mörkgrå? I skrivande stund så snöar det faktiskt utanför fönstret. Snöflingorna singlar sakta ned i gatlyktans gulrosa sken (för att vara lite poetisk på kvällskvisten). Hoppas det blir scheissemycket snö imorn så att man kan göra snögrottor och grejer.  

Ibland känner man sig inte så jävla taggad på livet. Som nu. Jag känner att jag har fastnat lite i gamla tankemönster som jag har svårt att komma ifrån. Sen blir det lätt att man råkar börja jämföra sig med folk, och på den vägen är det. Och ibland blir blogginläggen inte så jävla roliga. Shit happens. Jag skriver sjukt tufft.

Det här är nog mitt första titta-vad-jag-har-införskafatt-mig-inlägg någonsin. Men här kommer det.

Imorn fyller min pappa år, så igår var jag på en tafatt runda på stan för att hitta något åt honom. Han gillar ju filmer, sa mamma i alla fall, så det fick bli två sådana. Sen så fastnade jag självklart framför "ta 2 för 199"-hyllan, och det slutade med att jag köpte två filmer åt mig själv också.

        

Love Actually och The Breakfast Club. Wonderful.