Åhh
Snodde den här "listan" av susannetheman och den är ju bara för på pricken. Det är nästan så att jag blir lite besviken på mig själv att jag inte tänker på, eller gör, dom här sakerna oftare. Åhh, 90-talsnostalgi.
Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt¨
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som insåg att dagliga duschar och deodorant är en självklarhet
Vi som har gjort massvis med busringningar innan "Anitan" dök upp
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som hade förstaklickare-kepsar
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten
Vi som gjorde fingerlekar med garn så som "vaggan, eiffeltornet, fiskenätet"
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som fick lära oss att Pluto var en planet
Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt¨
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som insåg att dagliga duschar och deodorant är en självklarhet
Vi som har gjort massvis med busringningar innan "Anitan" dök upp
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som hade förstaklickare-kepsar
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten
Vi som gjorde fingerlekar med garn så som "vaggan, eiffeltornet, fiskenätet"
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som fick lära oss att Pluto var en planet
Alltså
Hjälp. På riktigt tror jag. Kanske borde man börja tänka så smått på vad man ska göra nästa år (ahh, ahh, ahh!!). För det är ju trots allt den 18 december, och det är faktiskt inte så lite. Man skulle ju också kunna fortsätta som vanligt med att jobba två dagar i veckan på lidl och slappa som FAN resten av tiden. Som nu alltså. Ärligt talat har jag inte ens försökt få mer arbetstider, även om jag vet att jag säkerligen skulle få det eftersom alla jämt är sjuka eller sjukskrivna på mitt kära lilla jobb. Men som sagt, varför förstöra ett vinnande koncept?
Jag vill ha
Åh. Efter att ha behövt stanna en hel halvtimme för länge på jobbet, ända till klockan nio, så kommer jag hem och lägger mig ner och dör framför tv:n. Eller rättare sagt framför matprogrammet "leilas jul". ÅH vad goda saker. Men varför är människan inte jättetjock? Om jag var bra på att baka, och om jag dessutom kunde massa schmarriga recept, så skulle jag baka julkolor och saffransscones och varm choklad med ingefära och christmas cupcakes och rocky road och mjuk lingonpepparkaka och allt i hela världen. Och jag skulle bli en barbappa!
Anyway, imorn är det lucia och det börjar äntligen kännas som om julen närmar sig. Idag på jobbet sa jag för övrigt till min chef att att jag skulle vara bortrest den 22 december och därmed inte kunde jobba, varpå han säger "jaha, hm, ska försöka fixa det, men jag vet inte säkert om det går". Ehhhihihih. Går. Tyvärr kommer jag vara bortrest så jag kan inte jobba. Too bad.
As always
Jag. Har. Skrivit. Ner. Mitt. Engelskaföredrag. Om. Boken. Nu.
Imorgon ska jag framföra det. I en grupp på tre personer. Det känns till och med okej. Imorgon bitti ska jag sätta mig ner vid frukostbordet och lära mig vad jag ska säga. Grejen är dock att jag inte längre kan prata, och särskilt inte uttala, engelska. Det blev ju inte bättre av att jag kollade på Borat igår. Hans ordmelodi hänger fortfarande kvar i huvudet, och det mina kära vänner, är inte bra.
