Jag antar att man kan kalla vädret som råder för brittsommar. Luften tunn och klar, solen som värmer. Eller så kan man bara kalla det brittsommar först när den officiella sommarmånaden augusti är slut. Min mamma kan med all säkerthet förklara det för mig. Det känns som ett typiskt mammaområde.    

Om allt går som planerat ska jag laga mat till mig och min lillebror idag. Och om allt fortsätter att gå enligt planerna blir det stekt och bankad ytterfläskfilé med stekt ris och grönsaker som serveras. Inte för att jag har lagat något av det förut. Men om det trots ingredienserna blir pannkaka av alltihopa kan man ju ändå konstatera att det är tanken som räknas.

Kräftfisket på landet då. Först och främst kan jag såhär i efterhand stoltsera med två klomärken av en ilsken kräfta som grabbade tag i min handflata utan att vilja släppa. Jag känner mig tuff nu, men då gjorde det riktigt ont. Jag skulle ju bara hjälpa den på fötter när den låg på rygg! Kanske anade den vad som komma skulle. Under helgen hanns det även med en tur i skogen för svamp- och blåbärsplockning. Om kräftfångsten blev klen blev fångsten i skogen betydligt större. På lördagskvällen kunde vi således avnjuta en (nästan) egenproducerad brakmiddag bestående av kräftor, entrecôte, kantarellsås och med blåbärspaj som avslutning. Tack för den här gången, Söderbärke.