Matil -

Att ta sitt ansvar

Idag i Metro läste jag en artikel som handlade om att en tjejs hund hade fått några klor avslitna när den åkte rulltrappa. Tjejens kommentar: "Två av hennes klor blev avslitna och hon skadade trampdynan i rulltrappan. Jag känner mig dum för det som har hänt. Men SL har ett ansvar att tydligt skylta vilka regler som gäller". SL har alltså ett ansvar att upplysa henne om vad som möjligtvis kan hända med hundtassar som åker in i skarven där rulltrappan slutar. Allright. Min slutsats efter att ha läst artikeln är att man alltså givetvis borde sätta upp skyltar, precis som tjejen i texten säger, om vilka saker som inte bör åka ensamma i rulltrappan. Folk behöver ju uppenbarligen få veta. Att hundar inte ska göra det har ju redan framkommit, men halsdukar ska till exempel inte heller åka rulltrappa själva. Inte heller vantar och mössor. Lägg helst inte ditt spädbarn i rulltrappan. Åk inte rulltrappa handstående. Om du föredrar att ligga ned i rulltrappan, åk med fötterna först och inte håret. Var någonstans var de här skyltarna när man behövde dem?
SL måste ta sitt ansvar. Nu.

2011-10-21 @ 23:29:08 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

True

"De friska drömmer om att fly från vardagen. De sjuka drömmer om att återerövra den." De raderna, som jag häromdagen läste i en DN-artikel signerad författaren Åsa Moberg, fick mig att stanna upp med blicken lite. Fick mig att tänka på begreppet "vardag", som antagligen har lika många betydelser som det finns människor i världen. Och att en vardag kan vara oerövrad, erövrad eller återerövrad, det har jag aldrig funderat på. Men när man väl tänker på det känns det ganska självklart. Dock undrar jag om man verkligen hellre flyr från en erövrad vardag än en oerövrad? En erövrad vardag kan ju säkert bli långtråkig ibland, men en oerövrad vardag kan ju å andra sidan vara..inte så kul heller.

2011-10-18 @ 02:08:44 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Alltså.

Oleg. Idol-Oleg. Kan inte riktigt släppa honom, även fast han inte gick vidare. (Ja, jag tittar på idol). Men Oleg, alltså. Jag blir varm i hjärtat när jag ser honom. Han ser så glad ut. Som en liten hund som viftar på svansen. Och så klippet nedanför där han tackar alla för uppmärksamheten. Åh. Oleg med sin märkliga vältalighet och ryska accent. Så himla bra. Det var liksom bara det jag ville säga. (Klippet på hans audition har dålig kvalitet men jag hittade inget annat).

2011-10-10 @ 20:24:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

History

Häromdagen lyssnade jag på radiostationen Vinyl, och jag kom på, att det kan vara väldigt trevligt att lyssna på gamla låtar. De kanske inte är de bästa låtarna man har hört, men ändå är det något med stämningen i dem som gör att man inte vill stänga av. Glatt, snällt, och lite vemodigt någon gång ibland. Och sen har vi ju historiens vingslag som tillför en extra dimension. Hur saker var då. Hur folks verklighet såg ut. Inte för att jag orkar sitta och förkovra mig i sånt. Men jag råkade i alla fall snudda vid tanken.

2011-10-02 @ 23:56:36 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()