Nästan känd
Ingenting känns någonsin så verkligt som på film. Aldrig är känslor lika starka som då. Aldrig är två personer så uppenbart självklara för varandra, och aldrig är leenden lika sneda och blickar lika intensiva som då.
Timmen är sen, och det förstår jag, för filmen började även den sent. Filmen som jag såg. Den var bra. Ni förstår nog vilken det är av rubriken.
Idag såg jag att vi hade en tidning på jobbet som hette typ "bloggtidningen" och omslaget skvallrade om att den innehöll fullt av tips om hur man skapade den framgångsrikaste bloggen och hur man skriver på bästa sätt för webben. Den kostade 129 kronor. Jag vill så himla gärna läsa den, tror jag ska passa på någon gång när det är lugnt och ingen ser. Det verkar intressant hur någon värderar vad som är "bra" i bloggsammanhang och vad som är dåligt. Lågt besökarantal = dålig blogg? Och om en framgångsrik blogg är synonymt med bra undrar jag vad det säger om diverse populära fjortisbloggar som folk läser med förundring bara för att få ta del av lite freakshow i vardagen. Men alla bloggar får såklart finnas, och om så många läsare följer dem fyller dom ju uppenbarligen ett behov.
Snart semester
Det ska bli skönt att åka till Söderbärke. Gamla Söderbärke. Jobbar till och med lördag och sen är jag fri som en fågel. Åtminstone i några veckor.
Men som många andra är jag inte så van vid långledighet. Ungefär..varje dag på jobbet tänker jag på semestern och bara längtar efter att få göra ingenting i vad som känns som en otroligt skön evighet. Men tänk om man tröttnar på hängmattan? Jag do have faktiskt tagit en ovanligt lång semester. Måste medge att jag inte riktigt känner mig själv, och inte heller på den punkten.
Frukt är godis osv.
Ska man ta och smaka den nya marabouchokladen med jordgubbsbitar i? Såg i förrgår att vi hade fått in den på jobbet. Verkar ju skitfräsch ju. Fräsch. Synd bara att jag inte gillar kombinationen choklad och bär/frukt. Faktiskt inte ens kombinationen tårta och bär/frukt. För egentligen, som alla nog vet, kan ju inte någon jordgubbe, vindruva eller ananas i världen konkurrera ut smaken av till exempel marabouchoklad eller kladdkaka. Ändå försöker vi människor gång på gång intala oss att frukt också är godis. Vi tillsätter frukt hej vilt i tårtor och sötsaker i tron att det ska tillföra något smakmässigt. Men det enda som händer är att man plöstligt märker hur äckligt det naturliga smakar jämfört med allt konstgjort som innehåller sjukligt stora mängder socker och fett. Frukt är väl okej. Fruktsallad och vaniljsås funkar. Men att jämföra det med kladdkaka är bara dumt. Om nu någon har jämfört det med kladdkaka alltså. Vilket jag inte tror att någon har.
Idag har jag jobbat, ätit middag. Inte så mycket mer. Drömde sjukt många drömmar under natten varav en handlade om harry potter. När jag vaknade var jag bergsäker på att jag hade drömt en kopia av det som hände i någon harry potter-film eftersom det kändes så himla harry potter-likt. Men så var ju naturligtvis inte fallet, det bara kändes så. Det gör ofta det efter konstiga drömmar har jag märkt. Handlingarna känns så klockrena att jag vill skriva ner dom direkt och skicka in till något filmbolag när jag vaknar, men efter någon sekund inser jag att det bara är en känsla. För mina drömmar hänger inte ihop så bra. Platser och människor förändras helt slumpmässigt och när jag försöker minnas min "klockrena" dröms handling så upptäcker jag att det inte ens fanns någon. Så är det med det.
Nu ska jag gå och lägga mig. Tjingeling.
Hej
Varför ska det finns hemska saker? Varför? Vem har hittat på dom? Och varför finns det inte ens någon logik när det gäller vilka som drabbas? Inte för att det finns särskilt många människor som skulle förtjäna att utsättas för någon av hemskheterna.
Jordbävningar, TBE, leukemi, MS, brännmaneter, parkinsons, tsunamis, schizofreni, psykoser, att balkongen ramlar ner när man sitter på den, danssjukan, bilkrockar. Alla sjukdomar, naturkatastrofer och olyckor i hela världen.
Finns det någon balans i världen vad gäller dåliga och bra saker? Tenderar det att dra mer åt ena hållet eller håller det hela tiden sig på en jämn nivå? Normalfördelningen? Men om det nu ska vara balans, vilket naturen ofta verkar sträva efter, vad vägs varje sjukdom och olycka upp med? Att varje dödsfall vägs upp med en födsel verkar ju ganska logiskt. Men ett fall av cancer som påverkar bra många fler än personen som råkar ut för det?
Sorg och olycka är SÅ mycket starkare känslor än lycka. Det är ju inte direkt så att de är likvärdiga på någon plus- och minusskala. Det är ju bara att konstatera att världen är mer dålig än bra. Att livet är mer dåligt än bra.
Och med det säger jag godnatt och hoppas på att vakna med en positivare livssyn imorgon.
