Bla och bla
Mitt liv lunkar på i vanlig takt, tro det eller ej. Bilen går bra och det mesta är finemang.
Idag på engelskakursen försökte läraren, som för övrigt lyckas prata engelska med brytning på dalmål, förklara väldigt komplicerade postmodernistiska begrepp. Det hela gick väl ut på att enligt postmodernismen så är allt meningslöst, och ingenting literärt behöver ha någon mening whatsoever. Väldigt upplyftande och så. En av mina klasskamrater i kursen ett väldigt konstigt namn. Inget fel med det, men som grädde på moset lyckas jag aldrig urskilja ett enda ord när han pratar engelska. Så jag har slutat försöka lyssna. Jag-är-inte-rasist-men enligt mig är dalmålsengelska faktiskt att föredra framför engelska med irakisk (?) brytning. I alla fall när det gäller att förstå vad personen i fråga pratar om.
Efter att inte ha jobbat på en vecka börjar jag så smått känna mig tvungen att styra upp livet igen. Men det har varit riktigt skönt att vara ledig så många dagar i följd. Känns dock som jag har glidit ifrån det lite, det här med att arbeta och tjäna pengar. Men imorn är det dags att stiga upp ur sängen som en arbetande människa igen. Jag har till och med lunchlåda.
Högskoleprovet, check.
Idag har jag skrivit högskoleprovet. The man bangade vilket resulterade i att jag fick gå där i bromma gymnasiums korridorer alldeles för mig själv. Men jag hittade några vänliga människor att prata med ändå. Så det var rätt finemang. Något som inte gick finemang däremot var själva provet. Haha. Det roligaste (fast motsatsen) måste ha varit på tabelldelen när en ovanligt konstig tabelldiagramskitgrej var på en uppgift. Behövde bara titta på den i en sekund för att inse att jag aldrig skulle förstå något utan den, så det enklaste, vilket jag gjorde, var att kryssa i svarsalternativen utan att läsa dom. Typ "hm, jag har inte haft så många B hittils, jag slår till på det. Och så ett C för sakens skull". Då kände jag mig begåvad.
Strukturerad tillvaro
Jag håller på och få en ordnad vardag - jej. Idag var första lektionen på min Eng C-kurs, som jag kommer att infinna mig på två gånger i veckan fram tills i slutet av december. Najs. Det betyder att jag i stort sett kommer göra något duktigt nästan varje dag. Önskar att jag vore en sån där konstig människa som bara kan sitta och pilla sig i naveln veckor i sträck och bara vara nöjd med det. Men nu är det så att jag har ett sånt där litet bekräftelsebehov, och vill känna att även jag lever av en anledning. Och den anledningen är för tillfället att bidra till fylla upp platserna på komvux-kursen, samt att dryga ut Lidl Ekerös personalstab. Notera att vi, personalen, snart ska på kryssning. Jag intalar mig själv att jag följer med i rent studiesyfte. Nämen asså det är sant. Nä, nu måste jag krypa till kojs om jag ska orka med sju timmars arbetsdag imorn. Men innan: jag har en major stor lust att gå på bio. Min kära tvillingsyster Mikaela har varit på bio jag-vet-inte-hur-många-gånger den här månaden, fyra?! Det var bara så längesen; dom stora röda stolarna, som till och med jag får plats i. Höhö. Det mysiga mörkret, den prassliga godispåsen, och så förhoppningsvis en okej film. Det är bland det vettigaste man kan göra såhär i oktobermörkret. Mysigt for real!
Paraknas
Alltså, hur rolig får man bli? Jag insåg just att jag medvetet undviker att kolla hur mycket pengar jag har på mitt konto. Det är liksom skönare att leva i ovisshet än att få ett litet papper ilsket utspottandes från bankomaten där det står svart på vitt. Det har dock inte gått så långt att jag måste medverka i lyxfällan, än, men jag har läskiga likheter med personerna. Mitt motto är ju något i stil med "man borde väl spara eller nåt, om man kommer på att man vill göra nåt nångång", men mina senaste besök på stan har inte direkt gjort att pengarna har samlats på hög.. Höstskor, en alldeles för dyr fluffig blå vinterjacka (men fin), bussremsor hit och dit - skulle säkert tjänat riktigt mycket på att köpt månadskort/terminskort direkt - och så en och annan tröja.. Typiskt shopaholicbeteende. Att köpa saker. Nu ska här börja sparas pengar för att göra "nåt" i vår. It'll be awesome.
Om jag var en färg skulle jag vara transparent
Sitter här med väldigt stor vad-ska-jag-göra-nästa-år-ångest. Man har alla möjligheter i hela världen, och som en välbeställd västerlänning känner jag stora krav på att göra något utav mitt liv. Det är säkert en skymf mot barnen i Afrika som sitter på ett jordgolv och har tusen drömmar, som dom inte skulle tveka en sekund på att genomföra, bara dom fick chansen. Och så sitter jag i mitt stora hus och låter mig svepas med av den grå vardagen, bara för att det är jobbigt att ta beslut. Måste bara klargöra att min vardag är helt okej, till och med rolig många gånger, men det skulle ändå vara ultimat att åka någon annanstans - som inte är hemma.
Det skulle inte vara fel med lite nya intryck, eller att helt enkelt bättra på livserfarenheten lite. Att åka iväg till frankrike och vara duktig och plugga har jag insett kostar PENGAR. Och den där terminskursen som var gratis genom stockholms universitet gick planerna i stöpet för när det uppdagades att sista anmälningsdatum var för mer än en månad sedan. Nytt jobb skulle kunna medverka till ett litet lyft, men för tillfället känner jag mig lite kraftlös så att säga. Skriva superbra cv och konkurrera med tusen andra som söker samma jobb? Tillåt mig att tänka tvärtemot vad alla självhjälpsböcker i hela världen säger - men varför skulle dom välja mig? Då är det tryggare att ta det säkra före det osäkra och låta livet fortsätta sin lilla lunk, med boende hemma och jobb tre dagar i veckan. Allt för att slippa att riskera att misslyckad och behöva ta beslut som kommer påberka ens framtid. Mindre möjligheter är faktiskt den enda lösningen. Det är ett faktum att vad man än får så blir man oftast nöjd med det, felet ligger i dom andra möjligheterna man skulle kunna tagit. Dom ligger i bakhuvudet och bara bjuder in till oro och ånger. Och ännu ett argument för midre möjligheter är att det man inte vet mår man inte dåligt av.
Så - säg åt mig vad jag ska göra utav mitt liv, så gör jag det. Jag är säker på att jag blir rätt nöjd ändå.
Nine-til'-five
Åh. Jag vill ha ett riktigt jobb. Ett sånt som man går till fem dagar i veckan och som man vet att man har. För när man bara jobbar tre futtiga gånger per vecka blir i alla fall jag så försoffad att jag blir trött av bara tanken på att sitta i kassan och att plocka varor. Kan alla i min ålder bara sluta att ha massa heltidsjobb på massa fancy ställen? Det är synd om lilla mig. Och jag hatar att erkänna det, men det känns ärligt talat jeteläskigt att gå in och hälsa på när man söker jobb. För jag har hört att den taktiken lär funka bäst - att visa upp sig istället för att bara skicka ett sterilt pretto-brev där man ljuger och låtsas att man tror att man skulle klara jobbet. Dock funkade det på lidl.. Senast gången jag bestämde mig för att gå in och lämna ett cv stod jag och låtsastittade på gratulationskort i flera minuter. Innan jag struntade i allt och gick hem. Det är läskigt.
Veckans LIDL-extrapris:
naturgodis - endast 7:90 kr/hg. Help yourselves.
söndagstankar
Jagmåringebra. Om jag känner efter riktigt noga så har jag nog en förkylning på gång, det måste vara det.
Imorgon väntar ännu en ledig dag. Och i övermorgon, och i överövermorgon också. För lidl har bara gett mig tre jobbgånger den här veckan vilket ..suger. När man aldrig jobbar uppskattar man ju inte att vara ledig. Göra vad liksom, egentligen? och när alla andra är upptagna? "Baka och dricka te" var tipset jag fick av en kär vän. Det låter i och för sig rätt najs så här i höstmörket, men jag är en sån person som äter upp hela plåten (och även kakorna) när jag väl bakar något. Så den sysselsättningen är med andra ord inte särskilt bra för min figur. Inte varje dag i alla fall.
Hejrå <3
Kanelbullens dag
Idag är det, vilket ingen kan ha undgått, kanelbullens dag. Det kom ett litet förslag någongång 1999, och det dröjde inte länge förrän den fanns inskriven i almanackan. Det är väl klart. Om jag var almanacksgörare skulle inte jag heller avslå ett förslag om en kanelbullens dag. Det är ju klockrent. Skulle inte banga på muffinsens dag heller. Eller sockerkakans dag. Det finns många dagar kvar i almanackan som inte är tillägnade någonting ätbart. Jag väntar hoppfullt.
Så här i det begynnande höstrusket
Satt och bläddrade igenom sommarens foton på datorn, och det var nästan så att man längtade tillbaks till sommarvärmen. Men i det här fallet inte sveriges utan kretas.
Konstnärliga ambitioner.
Jag är skeptisk till fixade foton, irriterad på solen, samt omringad av skrattande människor.
(man måste ju bli brun uppe på låren också, även fast man aldrig visar dom)
