Matil

Tjolahopp. På onsdag händer det. Om TVÅ DAGAR, vilket är ungefär 48 timmar enligt min snabbt kalkylerande hjärna, börjar jag skolan. Jaja, universitetet om man så vill. LINGVISTIK. Jag ska sätta mig i skolbänken igen och lära mig saker. Skriva med stiftpennor i linjerade block, trycka på datortangenter i annat syfte än att godkänna friend requests på facebook.

Jag har för mig att jag var rätt bra i skolan. Det var asnajs med biologilabbrapporter och svenskareferat. Men det var tråkigt att räkna matte. Och det var hemskt att sitta i höglandsskolans fysiksal och känna sig som världens mest korkade människa. Hur svårt kan det liksom vara att läsa en text och förstå vad den handlar om? Så fort sidan innehöll formler och siffror, alternativt några axlar, kurvor eller krafter kraschade min hjärna lite. Det var minst sagt frustrerande, och av min nuvarande sinnesstämning märker jag att jag fortfarande inte riktigt har kommit över det. Nästnästa vecka är det hur som helst bye-bye med mitt gamla jobbschema, som istället ersätts med ynka en jobbgång i veckan. Jag fick inte ens en helg. Blä.  

Den här hösten kommer att bli en bra höst. Det känner på mig. Den här hösten kommer jag bo på kungsholmen med två fantastiska room mates. Inför den här hösten kommer jag, likt jag gör varje höst, lova mig själv att börja mitt nya liv vad det gäller nyttighet. Och den här gången känner jag på mig att jag kommer lyckas. Jag kommer varva tiden i skolan med att simma, hänga i lägenheten, läsa böcker och kanske rita en teckning någongång ibland. Och om jag råkar få lust att att ta en promenad in till stan kan jag ju faktiskt göra det. Gå, med benen. För vi kommer bo på kungsholmen. Jag kommer spatsera runt på stockholms universitets vidsträckta grönområden och tänka "allt som solen rör vid är mitt". Jag kommer slita mitt hår av beslutsångest om huruvida jag ska bli medlem i cappa tao eller omega chi. Det kommer att bli en bra höst.

Peace


Eller nåt.