Dec. 31, 2010
Okej. Årets sista dag. Känns inte så speciellt. Men ni skulle bara se efterrätten som jag ska avsluta middagen med. En bild kommer antagligen komma upp inom kort.
Okej. Var på den sjukt stora djuraffären vid Bromma Blocks idag och kollade på, ja, djur såklart. Det är verkligen min favoritsyssla. Det är ju väldigt bekvämt för mig att det finns så himla många olika djur på så liten yta, eftersom jag faktiskt slipper åka till olika världsdelar för att besöka djuren i sin naturliga miljö. Men å andra sidan tror jag inte djuren är riktigt lika glada. I en bur på kanske en kubikmeter satt tio ledsna undulater på sina sittpinnar, utan något som helst utrymme för flygturer. Lite längre bort knackade en man i trettiofemårsåldern hårt på glaset till en av musburarna, antagligen för att hans lilla son skulle bli road när mössen blev rädda och försökte gömma sig. Säg mig, vilken vuxen människa knackar egentligen på djurburar år 2010? Är det inte en sån där grundläggande kunskap som man lär sig när man är typ tre år? Kanske en överreaktion från min sida. Det blir lätt så.
Efter djuraffärsbesöket fick jag lust att köpa en liten papegoja. Dom såg ut som nymfparakiter, fast lite annorlunda. Väldigt gulliga och med kloka ögon. Eller kanske att jag skulle köpa några miniräkor och ha i ett litet akvarium.
Okej. Fast egentligen ska jag inte ha några egna djur. Jag får mest bara dåligt samvete när dom sitter i buren stirrar med tom blick. Det är därför räkor eller eremitkräftor skulle passa mig så bra.
Gott nytt år.
Kikaren
If I live to long I'm afraid I'll die
Mellandagsteve
Välkommen hem
Hemkommen från julfirandet hur som helst. Skönt att vara på hemmaplan.
För några dagar sedan fick jag ett exklusivt utskick från Åhléns hem i brevlådan, bara för oss alldeles speciella medlemmar, där det stod att vi tydligen fick en timme alldeles själva i varuhuset första dagen på mellandagsrean. Egentligen behöver jag ingenting särskilt. Och ett par veckor innan jul satte jag in några tusen på mitt kort som i princip är borta. Fattar ingenting, för SÅ mycket kostade definitivt inte julklapparna. Men ändå är jag frestad att åka in och härja på mellandagsrean. Och vilket bra erbjudande sen.. Dock har jag aldrig varit något stort fan av mellandagsrean. Känslan som infinner sig påminner om den som jag får när det ställs fram ett kakfat eller godisskål som jag tvingas dela med andra människor. Det rycker i fingrarna och plötsligt är jag tillbaks på stenåldern; det enda jag vill är att snabbt roffa åt mig de bästa bitarna för att sedan äta upp dem i något avskilt hörn. Jag är en av ett gäng hungriga hyenor som cirklar runt ett mumsigt kadaver (notera att jag först tänkte skriva ett "dött" kadaver). Det är därför jag inte gillar mellandagsrean något vidare. Jag blir primitiv, stressad och illa till mods. Till slut åker jag moloket hem utan att ha fått med mig en enda köttslamsa.
Tomten spydde i säcken
Idag har jag sprungit på stan och köpt de sista julklapparna. Armbågat mig fram i folkmassor, tagit den sista av någon vara, knatat om långsamma tanter på hala gator. Fick lite dålig smak i munnen av hur mycket jag har konsumerat den senaste veckan. Köpa, köpa, köpa. Har hört att det är något dåligt. Men jag antar att det är så det blir när många ska ha paket samtidigt. Julen är ju oerhört..mångfacetterad på det viset. Å ena sidan den bästa högtiden på året med släktmys, god mat och presenter. Å andra sidan antagligen rätt ångestskapande hos många, där dåligt samvete över för många presenter, ensamhet, och viljan att försöka vara allt för många till lags också är tillhörande ingredienser. Men det där med dåligt samvete för många julklappar kanske bara är jag förresten? Jag kommer särskilt ihåg en jul för några år sedan när jag verkligen låg och mådde dåligt över att jag hade fått så många julklappar. Jag är inte värdig. Det var som ett starkt, oförklarligt obehag som inte försvann trots att jag konstaterade att det ju faktiskt är julafton, och då hör liksom presenter till. Märkligt.
Det var någonting mer jag skulle skriva, något var det. Kanske att jag köpte en Situation Stockholm på vägen hem och fick en femtiolapp tillbaks i växel som jag allvarligt övervägde att köpa upp direkt eftersom jag inte ville att den skulle förorena min plånbok? (Nu ligger den ändå där, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den) Kanske att jag såg fyra vildkaniner som skuttade omkring och såg glada ut? Kanske att det sista tv-programmet jag såg för kvällen var en dokumentär som bland annat handlade om en übermanlig, tatuerad man som var en helt vanlig man fast med den lilla, ovidkommande detaljen att han hade en vagina?
Dec. 18, 2010
Jag dör helt enkelt av tanken på att behöva serva kunder. Det är klart jag klarade av det när det begav sig, men ändå - jag dog inombords. Där står jag och låtsas ge sken av att jag vet någonting när jag egentligen är lika okunnig som kunden. Och om det är någonting jag är dålig på så är det att dölja min nervositet och osäkerhet, och det får ju såklart till följd att min pondus och trovärdighet blir lika med noll inför kunderna. Bra där Matilda! Vid de tillfällena konstaterar jag än en gång, antagligen den miljonte i ordningen, att jag är den sista människan på jorden som borde tillåtas ha kundkontakt.
Dessutom ogillar jag starkt att prata med människor jag inte känner. När jag märker att någon kund kräver någon slags respons av mig, genom att ställa en fråga eller skoja med mig exempelvis, blir det aldrig riktigt bra. Jag har liksom aldrig någon trevlig kommentar på lager, som dom andra. Jag blir alltid lite ställd när någon tilltalar mig. Sjukt töntigt. "Falskt leende" är mitt förnamn och "Självmedvetenhet" mitt efternamn. Gosh. Slappna av lite.
"I curse the day you were born"
Imorgon blir det minsann äta av, för då ska vi nämligen på julbord på Wallmans salonger. Mums. Fast egentligen är jag inte säker på att det där sista. För hur gott är julbord egentligen? Det hajpas upp som om det vore det absoluta himmelriket i matväg, men det verkar sällan ifrågasättas. Fredrik Strages krönika i På Stan idag handlade om just det - det svenska julbordet. Och ja, det här nog andra gången på typ en vecka som jag refererar till något Fredrik Strage har skrivit, och dessutom refererar jag ALLTID till DN. Men hej, min värld är inte större än så.
Om det är någon som undrar så kan jag erkänna att jag faktiskt tycker att julbordet är helt okej. Men en gång om året räcker ganska bra. Jag tar lite senapssill, några hemmagjorda köttbullar (jag förbannar den dagen då mamma scans köttbullar föddes), potatis, brysselkål, ägghalvor med kaviar och så varmrökt lax. Och det proppar jag i mig tills jag rullar av stolen. För mig är rätterna på julbordet underordnade - det viktiga är att äta så mycket man kan.
Slutligen så tycker jag att man ska lyda de högt uppsatta människornas råd och vara "vaksam" så att man inte råkar ut för någon terrorattack. Jag kan ligga i timtals och tänka på vad det egentligen innebär att vara "vaksam". För vad är det egentligen man ska vara vaksam på? På människor som pratar högt? På människor som ser konstiga och sammanbitna ut? På stora ryggsäckar? På onormalt bulliga jackor? Kanske på folksamlingar i allmänhet? Eller kanske på - vilket jag antar är vad som menas men som omöjligt skulle kunna sägas och som ju inte heller bör sägas eftersom det är så uppenbart felaktigt och diskriminerande, men samtidigt det enda sanna - alla människor som ser ut att härstamma från mellanöstern?
tdf omg
Ja, här sitter jag och pratar på om en jacka. Ja. Men den var fin. Och det är kallt. Min varma jacka jag har nu är ful. Och det är kallt.
Överlevnadsguide för människor i tiden
Utifrån läget som råder kan följande generaliseringar göras:
1. I Egypten blir man uppäten av hajar. Lösning: åk aldrig någonsin dit.
2. I Thailand kommer man sannolikt bli bränd av en kubmanet och dö av att nervsystemet kollapsar. Lösning: åk aldrig någonsin dit.
3. I stockholms innerstad härjar det numera själmordsbombare, och statistiken säger att 100% av det enda fallet har skett på en lördag. Lösning: vistas aldrig någonsin i stockholms innerstad på lördagar.
Om man vill ha någon som helst chans att överleva bör den här listan alltså följas. Till er som mer tänker living on the edge och live fast and die young säger jag bara lycka till. Carola kommer säkert sjunga jättefint på er begravning.
Hej dagbok
"I sådana situationer försöker jag till en början tala mig själv tillrätta och tänka realistiskt, men det funkar aldrig. Så jag blir mer och mer nedstämd och framstår nog som väldigt inbunden, för att inte säga rent autistisk. Jag sitter knäpptyst, antagligen med hyffsat ihopbitna käkar, och säger likt ett mantra att jag hatar mig själv. Jag ser ingen anledning att prata och vara trevlig när jag ändå tror mig veta att personen i fråga inte vill ha någonting med mig att göra."
"Igår kväll när jag gick genom gamla stans kullerstensgränder kände jag mig som en jävla robot. Mitt huvud var helt kört. Inget var verkligt."
"Jag kan inte tänka. Det är som att tankarna tvingas förflytta sig igenom en seg smet i huvudet istället för att som förut blixtsnabbt skickas runt. Jag har blivit dum i huvudet. Synd. Jag var ju ändå lite smart ibland. Förvisso förvirrad och disorienterad, men det fanns ändå stunder där jag kunde briljera."
"Jag sover inte så värst bra, men det är bara för att jag sitter och söker på internet på kvällarna."
"Idag var det tenta. Jag fyllde i varannan fråga och ansträngde mig för att sitta kvar i en timme. Det blev några ganska fina, läs: fula, teckningar på kladdpappret. Värd dag i skolan. Omtentan är den 13:e december."
"Du har ett liv med alla dom perfekta ingredienserna. Mitt liv är pannkaka, om ens det. Nej. Mitt liv är ett knäckt ägg i en ljummen stekpanna, med skal och allt, utan planer på att bli något mer avancerat."
Lite lustiga formuleringar om jag får säga det själv. Och då har jag ändå valt med omsorg. Dock representerar väl inte dom här utdragen hela mitt 2008. Lite klent material för att några slutsatser ska kunna dras, så att säga. Så döm inte hunden efter håren, och säg inte hej innan ni kommit över bäcken.
Det här var i alla fall min lilla julklapp till bloggen.
I smink och platå var vi värst i hela staden
Men apropå musik. Ibland återupptäcker man ju artister som man inte har lyssnat på på ett tag, och så tänker man förvånat för sig själv att det här är ju för sjutton riktigt, riktigt bra. Idag återupptäckte jag av någon anledning Magnus Uggla. En del kanske sätter honom i samma fack som Per Gessle och liknande; svensk musik med dängiga refränger och fattig text. För vissa kanske något slags guilty pleasure. Men inte då. För mig kommer Magnus Uggla alltid vara tidlös. Och man kan ju faktiskt skippa låtar som "Jag mår illa" och "Hotta Brudar". Tänk istället låtarna Hallå, Skandal Bjotis, Raggarna, Johnny The Rocker, Mälarö Kyrka, Astrologen, Centrumhets. Jag gillar det. För mig är Magnus Uggla bara pleasure.
En dag som idag som idag som idag
Har känt mig lagom dysfunktionell dom senaste dagarna. Inte nog med att jag tappade mitt bankomatkort i lördags, dagen efter gick mitt busskort dessutom ut, och samtidigt slutade skärmen på min mobil att fungera. Tre överraskningar. Och inte hittade jag kvittot på mobilen heller. Så jag har famlat runt i ett töcken, totalt beroende av snälla medmänniskor och oförmögen att göra dom enklaste saker. Men nu är det slut med det. Kontokortet är återlämnat och mobilkvittot hittat. Jättebra.
Eh.. och så går jag en ganska värdelös kvällskurs på måndagar. Dålig pedagogik och så vidare, eller så kanske det är jag som bara är sjukt ointelligent, vilket antagligen är fallet. Hur som helst, igår gjorde jag i alla fall den här fula loggan. Vem som helst kan anlita mig som grafisk designer. Nackdelen är att jag bara klickar lite på måfå och inte har någon som helst aning om vad jag gör, men vem gör det egentligen?
Ja
Min dator är inte den skarpaste kniven i lådan. Inte den piggaste heller. Den blir överhettad av ingenting alls och bestämmer sig för att vila när man minst anar det. Därför har jag installerat ett program som visar vilken temperatur olika delar av datorn har. Egentligen förstår jag inte varför man vill veta exakt hur hög temperaturen är - den dör ju ändå. Kanske helt enkelt lite värdelöst vetande, som allting annat. Just nu är någonting i min dator 103° varmt. Dumma dator.
Idag var jag på en gallerigrej. Det var fina smycken och betongskulpturer, men ganska fula tavlor. Men dom typ laserade betonghusen var väldigt fina. Stilrena. Fick lust att köpa. Eller göra själv. 
Kallt
Försökte börja skriva ett seriöst inlägg, men det blev ett litet misslyckande. Blev bara dravel om kylan, julkalenderinförskaffande och lite mer om kylan, och till slut blev jag så trött på min egen alldaglighet så att jag var tvungen att deleta allt. Så kan det gå.
På min pappas jobb, där det ofta finns tavlor i tillfälliga utställningar i foajén, upptäckte jag en konstnär vars tavlor jag särskilt gillade. Annars är jag inte så mycket för konst, annat än att jag gillar att rita och tycker att människor som är konstintresserade är lite extra coola. Fina målningar i alla fall. Klicka på en så kommer konstnärens hemsida upp i ett nytt fönster. 
