Idag har jag sprungit på stan och köpt de sista julklapparna. Armbågat mig fram i folkmassor, tagit den sista av någon vara, knatat om långsamma tanter på hala gator. Fick lite dålig smak i munnen av hur mycket jag har konsumerat den senaste veckan. Köpa, köpa, köpa. Har hört att det är något dåligt. Men jag antar att det är så det blir när många ska ha paket samtidigt. Julen är ju oerhört..mångfacetterad på det viset. Å ena sidan den bästa högtiden på året med släktmys, god mat och presenter. Å andra sidan antagligen rätt ångestskapande hos många, där dåligt samvete över för många presenter, ensamhet, och viljan att försöka vara allt för många till lags också är tillhörande ingredienser. Men det där med dåligt samvete för många julklappar kanske bara är jag förresten? Jag kommer särskilt ihåg en jul för några år sedan när jag verkligen låg och mådde dåligt över att jag hade fått så många julklappar. Jag är inte värdig. Det var som ett starkt, oförklarligt obehag som inte försvann trots att jag konstaterade att det ju faktiskt är julafton, och då hör liksom presenter till. Märkligt. 

Det var någonting mer jag skulle skriva, något var det. Kanske att jag köpte en Situation Stockholm på vägen hem och fick en femtiolapp tillbaks i växel som jag allvarligt övervägde att köpa upp direkt eftersom jag inte ville att den skulle förorena min plånbok? (Nu ligger den ändå där, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den) Kanske att jag såg fyra vildkaniner som skuttade omkring och såg glada ut? Kanske att det sista tv-programmet jag såg för kvällen var en dokumentär som bland annat handlade om en übermanlig, tatuerad man som var en helt vanlig man fast med den lilla, ovidkommande detaljen att han hade en vagina?