Hej vad det uppdateras, alltså. Jag skyller på mitt bekräftelsebehov. (Men gå inte in på bloggen om ni inte vill då!). Nåja. Jag satt och kollade gamla worddokument som jag kopierat, deletat och lagt in på mailen. Den lösenordsskyddade mailmappen kändes som ett betydligt bättre ställe än Mina dokument, för det där som jag har skrivit är typ dagboksanteckningar. Mest klagande och självförakt. Typisk dagboksstil. Och apropå det - vem skriver egentligen dagbok när man är glad? Enligt mina erfarenheter är glädje en känsla som ställer betydligt mindre krav på analys än vad sorg/ilska/förakt/osv/osv gör. Men intressant i alla fall att läsa hur man tänkte då, 2008, även om det inte var så längesedan. Fastnade för en del grejer som jag knattrat ner. Tänkte att dom nog skulle göra sig VÄLDIGT BRA på bloggen. Et voilà, brottstycken huller om buller från 2008: 



"I sådana situationer försöker jag till en början tala mig själv tillrätta och tänka realistiskt, men det funkar aldrig. Så jag blir mer och mer nedstämd och framstår nog som väldigt inbunden, för att inte säga rent autistisk. Jag sitter knäpptyst, antagligen med hyffsat ihopbitna käkar, och säger likt ett mantra att jag hatar mig själv. Jag ser ingen anledning att prata och vara trevlig när jag ändå tror mig veta att personen i fråga inte vill ha någonting med mig att göra."

"Igår kväll när jag gick genom gamla stans kullerstensgränder kände jag mig som en jävla robot. Mitt huvud var helt kört. Inget var verkligt."

"Jag kan inte tänka. Det är som att tankarna tvingas förflytta sig igenom en seg smet i huvudet istället för att som förut blixtsnabbt skickas runt. Jag har blivit dum i huvudet. Synd. Jag var ju ändå lite smart ibland. Förvisso förvirrad och disorienterad, men det fanns ändå stunder där jag kunde briljera."

"Jag sover inte så värst bra, men det är bara för att jag sitter och söker på internet på kvällarna."

"Idag var det tenta. Jag fyllde i varannan fråga och ansträngde mig för att sitta kvar i en timme. Det blev några ganska fina, läs: fula, teckningar på kladdpappret. Värd dag i skolan. Omtentan är den 13:e december."

"Du har ett liv med alla dom perfekta ingredienserna. Mitt liv är pannkaka, om ens det. Nej. Mitt liv är ett knäckt ägg i en ljummen stekpanna, med skal och allt, utan planer på att bli något mer avancerat."      



Lite lustiga formuleringar om jag får säga det själv. Och då har jag ändå valt med omsorg. Dock representerar väl inte dom här utdragen hela mitt 2008. Lite klent material för att några slutsatser ska kunna dras, så att säga. Så döm inte hunden efter håren, och säg inte hej innan ni kommit över bäcken.
Det här var i alla fall min lilla julklapp till bloggen.