Mitt liv lunkar på i vanlig takt, tro det eller ej. Bilen går bra och det mesta är finemang.

Idag på engelskakursen försökte läraren, som för övrigt lyckas prata engelska med brytning på dalmål, förklara väldigt komplicerade postmodernistiska begrepp. Det hela gick väl ut på att enligt postmodernismen så är allt meningslöst, och ingenting literärt behöver ha någon mening whatsoever. Väldigt upplyftande och så. En av mina klasskamrater i kursen ett väldigt konstigt namn. Inget fel med det, men som grädde på moset lyckas jag aldrig urskilja ett enda ord när han pratar engelska. Så jag har slutat försöka lyssna. Jag-är-inte-rasist-men enligt mig är dalmålsengelska faktiskt att föredra framför engelska med irakisk (?) brytning. I alla fall när det gäller att förstå vad personen i fråga pratar om.

Efter att inte ha jobbat på en vecka börjar jag så smått känna mig tvungen att styra upp livet igen. Men det har varit riktigt skönt att vara ledig så många dagar i följd. Känns dock som jag har glidit ifrån det lite, det här med att arbeta och tjäna pengar. Men imorn är det dags att stiga upp ur sängen som en arbetande människa igen. Jag har till och med lunchlåda.