Tittade på Allsång på skansen tidigare ikväll. Fick lite ont i huvudet av Måns Zelmerlövs konstanta tandkrämsreklamleende. Jag önskar att någon kunde säga åt honom att det faktiskt är helt okej att vila käkmusklerna någon sekund då och då, att det liksom är tillåtet att sänka garden. Den där fasaden av ständig eufori gör mig lite olustig till mods. Om det inte är en fasad är det ännu läskigare. För övrigt har jag sedan länge haft starka misstankar om att Eric Saade och Måns Zelmerlöv egentligen är samma person, bara i olika åldrar. Därför kändes det så fruktansvärt fel att se dem stå tillsammans på scen ikväll. För det är ju ett allmänt känt faktum att det kan få ödesdigra konsekvenser om man möter sig själv i det förflutna eller i framtiden.