Satt för någon dag med datorn i sängen och fixade till den nuvarande lite mer sparsmakade designen här på bloggen. Tragglade med koder och la statistikmätare klockan tre på natten. Men det där med synlig besökarmätare är jag lite osäker på, eftersom siffrorna snarare hånar mig än tillför intressant fakta. Idag har jag till exempel haft 0 unika besökare. Men ärligt talat spelar besökarna inte så stor roll för mig (vilket visserligen är lätt att säga när man inte har några...). Att ha en blogg är ungefär som att rita en teckning eller skriva ut ett arbete som man har gjort på datorn. Det är något utav en kick att se sina egna ord publicerade, om så bara på en blogg utan besökare eller på ett papper endast avsett för läraren. Såvida man inte har en offentlig besöksmätare (som jag nu har skaffat) kan ju ingen se hur populär den här bloggen är, right? Vem vet, den kanske är jättepopulär. Folk som sitter som på nålar för att få läsa mitt nästa inlägg. Innehavaren - alltså jag - kanske är en ambitiös journalist på väg uppåt, eller måhända bara en sympatiskt, älskad, smart tjej som luftar sina tankar. Oavsett är jag beundrad. Ibland när jag scrollar bland mina inlägg hoppar jag in i min påhittade verklighet och skönjer en känsla av tillfredställelse.

Motiverad av ett nytt och fräscht bloggutseende kände jag mig superpeppad på att skriva värsta bra inlägget och erövra bloggvärlden med min underfundiga humor och mina skarpa iakttagelser. It's gonna be awsome. Om jag inte var så väldigt trött bara. Igår på jobbet gick mina ögon i kors. Behövde konstant blinka bort en suddig värld och jag fick kämpa för att fokusera blicken på andras ögon. Jag som helst av allt bara vill vara lite pigg.