Jag kommer ihåg en liten ordboksbilaga som följde med ett KP-nummer för typ 100 år sedan. Temat var såklart sex och samlevnad, och i bokstavsordning förklarades ord och företeelser som hade med själva ämnet att göra. Helt normalt så långt, men särskilt ett ord på bokstaven N gjorde starkt intryck på mig: Nej. Med förklaringen "ett bra ord om man inte vill".

Dom vill att jag ska jobba 10.30 - 20.00 nästa onsdag. Min vanliga tid är 16.30-22. Jag brukar jämt ställa upp på att byta lite tider och komma någon timme tidigare när det har kört ihop sig med schemat. Jag har aldrig varit sjuk och har aldrig, aldrig, varit anledning till att det krisat. Jag är en god arbetare som (nästan) alltid stämplar in och ut på minuten. Ändå känner jag mig så..kass när jag säger att tidbytet inte passar mig så bra. Jag är ganska fed up med att sitta och blippa varor dagarna i ända, och jag byter inte ett 5,5-timmarspass (med OB) mot att göra samma sak i 9,5 timmar. Med mina tvivelaktiga uträkningar som grund är löneskillnaden mellan passen lite mer än 200 kr. Och det är SÅ inte värt det.

Jag svarade nekande där i telefonen, men jag är rädd att det uppfattades som om jag kunde ställa upp om dom inte hittade någon annan. Jag tror KP skulle velat att jag använde the n-word i deras ordbok. Då, när jag var ung och dum, skrattade jag åt att det stod där med förklaring och allt. Men faktum är att just DET ordet ibland (oftast, nej jag ångrar mig - alltid) är det svåraste av alla att säga. Okej, som om att ni inte hade hört det här förut men jag kan väl få låtsas? I alla fall. Man babblar på urskuldande så att personen i fråga tror att man är dum i huvudet, eller så säger man helt enkelt ja och i samma sekund skriker man inombords åt sin mesighet. Det enda som behöver komma ut ur munnen är ju ett litet NEDRANS ord på tre bokstäver, som man tyvärr alltför ofta inte anser sig ha rätten att säga. 
 
Tack för ordet.