Explain me
Kör mig i en hjärnscanner, analysera ett blodprov eller gör en hederlig handpåläggning. Gör vad du vill.
Förklara mig.
Förklara mina tankar, mina känslor, mina problem, min personlighet och allt jag är.
(Och det skulle vara skönt om någon annan tog det som sin livsuppgift att ta hand om mig. Ibland blir man ju bara så trött. Sådär så att man bara vill sova i en bärsele på någon som man vet kommer att fixa allt.)
Och gång på gång kommer jag på mig själv med att utgå från att mitt liv är en hollywoodfilm. Att lyckliga slut är en naturlag och att det som jag lever i nu är bara den där deppiga parentesen i filmen innan allt börjar gå bra igen för huvudpersonen. Men hur som helst.
Förklara mig.
Men glöm för guds skull inte att säga att allt är normalt och att allt kommer att bli bra.
Jag har en EEG-maskin du kan få använda om du vill. Tyvärr kommer den antagligen inte kunna ge dig de förklaringar du är ute efter, och jag tvivlar på att varesig blodprov, fMRI eller handpåläggning skulle kunna ge dig några förklaringar. (EEG-maskinen är rätt så cool dock, man kan se sina hjärnvågor :) )
Jag skulle tro att det är nog helt enkelt är personkännedom som behöver användas för att kunna ge svar på dina frågor, och även om jag skulle önska att så var fallet tror jag inte jag känner dig väl nog för att kunna ge några särskilt uttömmande förklaringar. Tyvärr.
Ett par (vad jag skulle tro är) insikter kan jag säkert framana; jag är dock inte säker på att kommentarsfältet är den bäst lämpade arenan, så jag håller inne med sådant jag inte riktigt kan sätta ord på, eller sånt som inte är mycket mer än väldigt svaga spekulationer.
En genomgående tanke/personlighetsdrag/problem/känsla (klassificera det hur du vill), som jag tycker mig se är att du värderar dig själv lågt. Du verkar helt enkelt ha dåligt självförtroende, och det kan säkert vara så att mycket bottnar där. Vad jag uppfattar har du dock väldigt tunt med goda skäl för varken låg självvärdering eller dåligt självförtroende, du verkar ju vara en jättebra tjej, om än med lite dåliga dagar ibland, men det har ju alla.
Lyckliga slut är ju förvisso inte en naturlag, det finns gott om olyckliga slut i världen, men du har ju stora möjligheter att få ett. För att inte tala om du även har goda möjligheter att få en lycklig fortsättning, inte bara ett lyckligt slut.
Jag skulle ljuga om jag sade att allting kommer bli bra, det är inte en självklarhet, och mitt inflytande i den frågan är ju ungefär lika stort som något väldigt litet. Men du har MÖJLIGHETEN att allt kommer bli bra, du behöver bara ta vara på den.
sv: sv: "du verkar ju vara en jättebra tjej, om än med lite dåliga dagar ibland". haha, thank you. sen så är mitt knackiga självfötroende ett ganska litet problem i sammanhanget, dessvärre, så riktigt så enkelt som att jag bara behöver våga ta vara på möjligheterna är det inte (men en liten del är det absolut). jag skriver ju ganska kryptiskt här på bloggen också och ärligt talat så varken vill eller förväntar jag mig att någon ska förstå exakt vad jag menar.
fast det skulle ändå vara väldigt intressant att höra det där du inte riktigt kunde sätta ord på och de väldigt svaga spekulationerna?
Hmm, okej då, men jag gör isf så att jag slänger iväg ett mail till dig ikväll eller imorgon kväll med det istället.
