Jag glider in i tomhetens mörker. Det är inte ens svart. Det citatet kommer från huvudpersonen Tessa i en bok som heter "Innan jag dör". (Kanske har jag skrivit om just den boken i bloggen förut, men i så fall har jag inget minne av det). Bra bok för övrigt, som jag läste för tre år sedan. Grät konstant under sista halvan. Om jag läste den nu känns det som om jag inte ens skulle bli tårögd. Möjligtvis skulle jag kunna få lite märklig andningsrytm av känsorna som antagligen undermedvetet skulle pocka på men också undermedvetet förhindras från att nå mitt medvetande. Jag har ju haft lite problem med känslorna på senaste tiden. Bara varit likgiltig och kall och känt mig som världens mest osympatiska människa. Det är synd. Det är ju inte så jag ser, eller har sett, mig hittills under mitt liv. Min personlighet verkar ha degraderats till något kallt och känslolöst, bara sådär. Men det kanske är sånt som händer, sånt som man får stå ut med i livet. Utan att bli galen och ha lust att krypa ur sitt eget skinn. Vad är man utan känslor egentligen? Jag försöker att inte tänka på det så mycket. För varje tanke krymper huden en storlek. Hur som helst. Tillbaks till citatet. Tomhetens mörker är inte svart. Huvudpersonen i boken hade rätt. Likgiltighetens mörker, eller tomheten om man så vill, är helt färglöst blandat med en touch av rastlös ångest. Ingen sorg, inga tårar. Bara tomt och en gnagande ångest. Ibland är den större. 

Som en liten sammanfattning skulle jag nog säga att bara man lyckas hålla sig inom den känslomässiga färgskalan (och utan ångest) så är allt egentligen ganska lugnt. Bara så att ni vet. Även om man råkar befinna sig på det sorgliga och hemska svarta så är man ju ändå kvar i samma dimension; färgskalan. Även om det säker är svårt och inte går i en handvändning så ger det ändå möjligheten att ta sig någonstans. I den genomskinliga likgiltigheten finns inte ens något som går att ta avstamp ifrån. Där det svarta skulle fungera som en någorlunda stabil avstampningsgrund sjunker foten igenom tomheten och likgiltigheten som om man skulle försöka gå på vattenytan.