Verkar bara bli ett inlägg varannan vecka numera. Men jag har liksom inget att skriva om. Livet lunkar på som vanligt, och ja, man hänger väl med av bara farten. Är som vanligt fastbunden i karusellen och släpas varv efter varv liggande i gruset bredvid. Skriker "Stanna, stanna!" allmedan den mardrömslika tivolimusiken i bakgrunden stegrar i styrka tills det ringer i öronen. Skrapsår på knäna. Munnen full av grus, hästbajs och sågspån.  Nåja. Förresten så skulle det ju vara trevligt om man kunde bli frisk från den här tvåveckorsförkylningen snart. Har faktiskt saker att göra, ärenden att uträtta! Måste vara frisk och kry för att klara av LIVSPUSSLET, som visserligen bara utgörs av en bit men ÄNDÅ. Har lite ont i huvudet (aj, buhu). Det är så synd om mig.