Idag "på stan" kom en kvinna fram och räckte en broschyr mot mig samtidigt som hon sa "Jesus älskar dig". Jag stelnade till och svarade snällt "nej tack", för jag blir obehaglig till mods bara jag hör talas om Jehovas vittnen, och jag vill definitivt inte läsa deras hjärntvättade broschyr. Men hon såg lika glad ut för det och sa "Jesus älskar dig ändå", som för att muntra upp mig lite. "Tack" svarade jag roat, och fortsatte att gå. Jesus älskar dig ändå. Även fast jag inte ens ville ta emot deras informationsblad skulle jag tydligen bli tröstad av att få veta att Jesus ändå älskar mig, trots min uppenbara okunskap och trångsynthet. Så ädelt. Och det här kan vara en efterhandskonstruktion, men anade jag inte lite väl mycket överseende i hennes blick efter att jag hade tackat nej? Jag kanske inte alltid vet mitt eget bästa, men där och då på gatan gjorde jag det definitivt.