För några veckor sedan gav jag mig sjutton på att lära mig spela gitarr. Jag satt nog tre dagar i sträck och tryckte in strängar och tragglade ackord. Låten jag gav mig på var "Strangers" med The Kinks. Men strängarna på gitarren jag använde sitter tyvärr ovanligt långt ifrån gitarrhalsen eller vad man ska kalla det, vilket får till följd att man måste trycka in strängarna utav bara helvete för att få det att låta bra. Efter de där tre dagarna var tre av fem fingertoppar på vänsterhanden totalt avdomnade. Dessutom ökade inte färdigheterna i gitarrspelandet i den takt  jag hade hoppats på, och som den tålmodiga och diciplinerade människa jag är tröttnade jag och konstaterade irriterat att jag nog helt enkelt inte är gitarrspelartypen. Två veckor senare var fingertopparna fortfarande avdomnade. Jag övervägde om jag borde vara lite orolig - jag inbillar mig att det nog vore ganska normalt att vara det - men kom fram till att det är ju vänsterhanden, oc avdomnade fingrar kan man säkert leva med. Men idag, fyra veckor senare, är fingrarna faktiskt bättre. Än har vi inte riktigt samma kontakt som innan, fingrarna och jag, men jag måste ändå säga att rehabiliteringen verkar gå i rätt riktning. Att spela gitarr är ingen lek. Kanske försöker jag någon gång igen i framtiden. När tiden, och fingrarna, är mogna.