Lyckades just formulera för mig själv att jag tycker om lugna, sorgliga låtar med elbas och fioler. Ett vinnande recept för mig, kan man säga. Både "Jag vet vilken dy hon har varit i" med Håkan Hellström och "The New Boy" med Mando Diao innehåller de ingredienserna. Jag tycker att det är skönt att kategorisera mig själv och bena ut vem jag är, även om det bara gäller något så trivialt som musiksmak. Man känner sig liksom lite skarpare i konturerna.