Jag hade namnsdag igår. Det kändes lite speciellt. Jag menar, det är ju trots allt bara en gång om året. Men det irriterande med namnsdagar är ju att det aldrig, enligt min erfarenhet i alla fall, är någon som kommer ihåg dem. Så inte heller igår, till min stora besvikelse. Jag vet i alla fall att min systers namnsdag är den 29:e september. Det kan i och för sig ha att göra med att det bara är en vecka efter vår födelsedag. Jag är rätt bra på födelsedagar också, och så namn. Sen tar det nog stopp med färdigheterna.

Imorgon ska jag hålla någon typ av presentation. Det är, milt sagt, inget jag är överförtjust i. Jag brukar hantera ångesten genom att skjuta upp att lära mig vad jag ska säga så länge som möjligt. Om jag inte ens vet vad jag ska prata om kan jag tänka på föredraget som något suddigt, långt, långt borta. Till och med min kanin Elvis kan nog räkna ut hur smart det draget är.