Igår lyssnade jag på den direktsända presskonferensen där man tillkännagav årets sommarpratare. Kände mig väldigt med, insatt. Blev dock lite besviken över utbudet. Å andra sidan vet jag inte vad jag hade väntat mig. Kanske är besvikelse och en aning tomhet helt enkelt de automatiska känslorna när man inte blir positivt överraskad. Hur som helst. Några namn som jag särskilt noterade bland de som ska prata i sommar var Leif GW Persson och Henke Larsson. Den ena med vad som verkar vara en konstant andnöd, den andra med en röst som mest består av ett enda knarrande. Det kan alltså bli två väldigt intressanta program. Som ni märker går jag verkligen in på djupet i min analys av årets sommarpratare. Men jag är faktiskt ett fan av sommarprat. Har betat mig igenom rätt många vid det här laget. Men nedladdade sådana då, från iTunes.

Eftersom sommarpratarna väldigt ofta är intelligenta och sympatiska människor som tar upp viktiga saker och säger kloka ord i sina program så har jag efter nästan efter varje färdiglyssnat program tänkt att det här får jag inte bara glömma bort. Att jag ska spara visdomsorden i en liten ask i huvudet som jag kan öppna när jag har lust. Men självklart glömmer jag bort. Fast några stycken har stannat kvar i minnet, som Johanna Koljonens, Nour El Refais, Morgan Allings och Hanna Hellquists, till exempel. Rekommenderas. Och så kommer jag ihåg Martina Lowdens också, men mest bara för att hon pratade med en så konstig rytm.

Om jag ska nämna ett sommarprat jag skulle vilja lyssna på nu i sommar är det nog Gustaf Hammarstens, han den rödhåriga skådespelaren som bland annat varit sidekick till Borat och som varit med i filmen Tillsammans. Han har en speciell röst och snälla ögon. Och han verkar så god och vän. Däremot kommer jag stänga av radion om jag hör Patrik Sjöbergs sommarprat. Det kommer säkert att vara jättebra, vad vet jag, men av någon anledning är jag totalt ointresserad av att höra hur han blev utnyttjad som liten. Jag antar att löpsedlarna har gjort mig proppmätt på den historien.