Ledsen för de senaste inläggen, alltså för frånvaron av typ..någon som helst substans i dessa. Men jag publicerar på. Matar ut mina tankar i sajberspejs. Ducka.  

Change of subject. Igår gjorde jag ett av mina sällsynta besök i DN:s sportdel. Annars bläddrar jag ju i regel bara förbi för att komma till kulturdelen. I en av sportartiklarna skrevs det i alla fall om en 206 centimeter lång 16-årig baskettalang, som en bit in i intervjun, vilken handlade om hans karriär, fick frågan "Hur långt kan du nå?". Det tyckte jag var en väldigt rolig fråga. Men jag blev lite förbryllad över att den unge basketkillen började prata på  om att han drömde om att ta plats i basketligan i USA någon gång i framtiden. Själv satt jag och väntade på ett svar på hur långt upp han kunde nå om han sträckte sig så mycket han kunde, vilket jag faktiskt tycker är en väldigt relevant fråga till någon som är så pass lång. Tre meter? Tre och en halv till och med kanske? Antagligen kommer jag aldrig att få veta det, och det tynger mig. Jag kan ju säga att det kommer dröja tills jag läser sportdelen igen.