Idag var jag ute och promenerade med hundarna. En ganska lång runda: över en stor väg, förbi diverse busshållsplatser, igenom en bokskog, och så vidare. Jag satte på solglasögonen på huvudet för att ha dem med, men eftersom det känns som om jag har hjärnan fullproppad med bomull fort jag har solglasögon på mig så åkte de på och av rätt många gånger. På när det blev för soligt, av två minuter senare när tunnelseendet gjorde mig vimmelkantig. På - av, på - av. När jag har kommit ut ur den skuggiga skogen och möts av solen rör jag vid tinningen för att skjuta ned solglasögonen igen. Men de är inte där. Jag har tappat dem. Fan. Någonstans på den cirka två kilometer långa skogspromenaden, bland bruna löv eller trampad jord, ligger de.  Hela promenaden känns plötsligt som en enda stor minneslucka och jag har ingen aning om var och hur och när jag har tagit av glasögonen. Går hem och lämnar hundarna, och tar sedan cykeln tillbaks till skogen. Inser själv det omöjliga och nästan självdestruktiva i att leta efter ett par tappade brillor på en två kilometer lång skogsstig, men de var faktiskt ett par ovanligt fina och prisvärda 129-kronorssolglasögon. Inne i skogen cyklar jag sakta på grusvägen och scannar marken med blicken efter solglasögonliknande föremål. Jag tittar ned i papperskorgen som jag slängde hundbajspåsen i. Där finns många andra bajspåsar, och så något glasspapper. Men inga solglasögon. Jag parkerar cykeln på vägen och går upp bland några träd där jag kommer ihåg att jag tog en liten avstickare på promenaden. Tittar förstrött ned på mattan av bruna löv. Tänker på vad de två tatuerade killarna som går förbi egentligen tror att jag gör. Känner mig dum och stirrar ned i backen igen. Och plötsligt. Där. Mitt bland de bruna löven. Där ligger de. Glasögonen. De små gulddetajerna på sidorna glimrar lite, och det känns som om jag just har hittat en dyrbar skatt. Sätter mig på cykeln igen och susar några sekunder senare förbi de tuffa killarna som passerade mig. Förstår inte varför jag kände mig så pinsam där jag gick runt bland löven förut. Jag skulle ju bara plocka upp mina solglasögon från marken.