Är medveten om att det förra inlägget osar lite psykos (som i att jag inbillar mig att jag har kommit på meningen med livet, bara det att det inte makes any sense), men det är lugnt, jag tror att min verklighetsuppfattning är någorlunda intakt. Vi mår bara bra, tackar som frågar.

Idag var jag inne i stan med anledning av det väldigt spännande ärendet att hämta min mobil som har varit på lagning för andra gången på mindre än ett år. Väl inne bland alla butiker blev det även lite impulsköp i form av en klänning som jag redan nu vet att jag kommer känna mig utklädd och självmedveten i samt en vinröd, halvtransparent skjorta som möjligtvis var lite väl..vinröd. På vägen hem från bussen hamnade jag bakom en tjej med sådär trendigt überkorta shorts och jag stirrade förhäxat på hennes rumpa ända tills hon svängde av till vänster när jag skulle rakt fram. Konstaterande: hon kunde verkligen bära upp de där shortsen. Och kanske borde man faktiskt bege sig ut på den andra joggingrundan för i år ikväll.