Något känns inte bra. Den där gnagande känslan i magen av att man har valt fel och att något annat glider en ur händerna. Börjar ju en ny kurs nästa vecka, en av de regular fortsättningskurserna. Men nu har jag ju vant mig vid mina nuvarande kurskamrater, till och med börjat tycka om några särskilda ganska mycket. Och just när allt börjat kännas tryggt och bra ska man slitas upp och kastas in i ett nytt sammanhang, hux flux. Gillar INTE. Och man ler säger att det är klart vi håller kontakten, det är klart vi måste det, men så slutar de gemensamma rutinerna och man kommer längre och längre ifrån varandra och jag vet att jag kommer sitta på facebook och notera deras namn samtidigt som jag känner ett litet styng av sorg i hjärtat. Jag hatar det där med människor som åker in och ut ur ens liv som popcorn i en öppen kastrull. Varje farväl är jobbigt, även om det bara handlade om en ytligt bekant eller kanske rentav någon som man nästan aldrig pratade med. Allt vore så mycket enklare om livet var totalt statiskt. Hej Aspbergers. 

Nu kanske jag ska lära mig några ytterligare grejer till tentan imorn. Det är ju trots allt fem timmar till jag ska gå upp. Natten är ung.