Jag har vaga minnen av att jag var på någon slags arbetsintervju i förmiddags. Det kan ha varit så, men jag är inte säker.

Och nu är jag så kall, så kall. Plötsligt känns bihålorna alldeles förkylda och jag fryser ända in i skelettet. Det måste vara anspänningen från imorse som släpper. Eller så är det bara jävligt kallt här i huset. Jag röstar för det senare, för vid närmare undersökningar så upptäckte jag att det bara var ett enda element som var på här hemma. Det är min mamma som stänger av elementen innan hon går till jobbet. Och det är ju ekonomiskt och bra. Det är bara det att hon inte tänker på att hon har en stackars dotter som är hemma och sakta fryser ihjäl. Nu har jag tre lager tröjor och två lager strumpor. Och snart är det promenad ut i snön med hundarna som gäller. Brr.

Sen ska jag se Narnia, den nya alltså, på bio. Jag gillar Narnia. Men jag är inte så överförtjust i de där knasiga, animerade figurerna som filmmakarna slänger in i filmerna för att få folk att skratta. Som den där krigarmusen med svärd till exempel, som var med i den förra Narnia-filmen och som jag tror kommer vara med i den här också. Det är liksom inte..roligt. Jag kanske är lite larvig, men när jag kollar på film gillar jag att känna mig smart. Lättköpta skratt och knasiga figurer som är knasiga just för för knasighetens och de lättköpta skrattens skull gör bara att jag känner mig fördummad som biobesökare. Samma sak när karaktärerna i filmerna säger överflödiga, förklarande repliker så att till och med mormor Agda på 90 år ska fatta händelseutvecklingen. Men så är ju Narnia en barnfilm också. Det kan ju ha lite med saken att göra.