Ibland så
För vad skulle egentligen jag med 2500 kronor till? Jag skulle säkert ändå bara ha lagt dom på sommarresa, sparat eller på något annat onödigt. Och som om inte rånet jag just blivit utsatt för vore nog är min tandläkare en riktig bitch. Okej, inte för att hon är utstuderat otrevlig, mer bara snipig och korthuggen. Men när man är en del av något som systematiskt länsar folks konton kan man väl åtminstone vara lite ödmjuk?
Tandläkare är ett speciellt släkte.
Jag vet inte om det bara är jag, men jag har fått bilden att tandläkare generellt sett är lite sura för att man inte säger upp sig sig från jobbet och istället börjar jobba heltid med att ta hand om sina tänder.
I ett misslyckat försök att få oss icke-tandläkare att förstå det tar de till exempelvis följande fruktlösa taktiker: Ta en tandtråd, sätt in den mellan tänderna, och ta i för kung och fosterland när man drar den rakt in i tandköttet.
Eller varför inte ta det där metallinstrumentet som ser ut ungefär som en lie i miniatyr, och hacka allt man kan på allt som liknar tänder eller tandkött?
Min favorit är ändå när de sätter både bomull och en salivsug i munnen, och sedan förväntar sig att ha givande kallprat med någon som inte kan vare sig röra sin tunga, käken, eller munnen.
Haha, tandläkarbesök är alltid en upplevelse. Däremot var tandsköterskan som tog hand om mig den snällaste någonsin. Hon småpratade hur mycket som helst medan jag låg där, självklart med munnen full av bomullstuss och salivsug. Dock verkade verkade jag humma på rätt ställen eftersom hennes monolog flöt på rätt bra.
