Jag och håret
Hej.
Funderar på att byta min profilbild på Facebook till en mer normal sådan. Som den ser ut nu så kan ju faktiskt folk få uppfattningen att jag är en tavla. Så vill vi inte ha det. För jag är väl en människa? Antagligen uppfyller jag inte alla kriterier, men ändå.
Funderar även på att masa mig till frisören snart. Håret bara hänger. Släpar i golvet. Och den gråa utväxten gör mig deprimerad. Jag förstår mig verkligen inte på folk som går till frisören och bara klipper topparna eller tycker att de har gjort en drastisk förändring när de har fått en liten uppklippning. När jag väl går och klipper mig är det för att jag är så trött på mig själv och mitt utseende att jag inte står ut längre. Det är oviktigt om frisyren bli finare än innan - det är förändringen som är viktig. Minst en decimeter ska det klippas. Gärna annan hårfärg också. Bara jag slipper känna mig som den jag var innan. Visst går det upp för mig efter några minuter att jag trots ny frisyr fortfarande är exakt samma människa inuti, men minuterna fram tills den bittra insikten brukar vara riktigt uppfriskande.
Jag föreslår hiphopar-bilden (i avsaknad av bättre namn på den :) ). Den var som sagt väldigt snygg.
Jag tror inte vi har kriterier för vem som är människa. Det konceptet har lite apartheid-domstol över sig, och det är inte direkt något som vi behöver få tillbaka.
Jag skulle nog inte säga att man är exakt samma människa efter en klippning som före, men jag skulle å andra sidan inte heller säga att man är exakt samma människa från minut till minut. Att bara reflektera över vem man är, förändrar vem man är, och då oftast till det bättre. För att inte tala om att vem man är återspeglas i hur man ser ut, vilket i sin tur återspeglas i vem man är.
