När jag var i Estland i somras (jag tror att hösten kom för några dagar sen) startade jag ett café. Jag kanske glömde att skriva det. Pang boom, bara sådär. Eftersom jag inte själv bor i Estland (jag bor i Sverige) eller är est (jag är svensk) anställde jag några ester som jag träffade. En var den oerhört deprimerade kyparen på vårt hotell. Jag har ändå alltid tyckt att det är överskattat att alla ska le och vara trevliga hela tiden. Jag menar, man tror ju ändå bara att de låtsas och sedan skrattar bakom ryggen på en. På cafét säljer vi sjukt mycket tårtor. Jag har dessutom anställt Leila Lindholm, tv-kocken som bara bakar söta och färgglada saker. Fast jag måste komma ihåg att säga åt henne att hon måste lägga av med att hålla på och plira med ögonen och försöka se sexig ut och istället koncentrera sig på bakandet. Det blir nog bra. Mina anställda betalar jag med min veckopeng. Kom jättegärna förbi cafét någon gång. Jag bjuder på kaffe.