Hatar den där hudproduktsreklamen som går på tv där en kvinnoröst säger något i stil med "det här är en hudkräm som gör huden len" och sedan bestämt lägger till: "inget annat", bara för att man som potentiell köpare ska förstå att här handlar det minsann om ett företag som varken förskönar eller ger falska förhoppningar. All cred till dem för det. Men jag kan inte hjälpa att varje gång jag hör det där "inget annat" så dör någonting inom mig. 

Jag som vill se skrattande fotomodeller med persikohy och höra en leende röst lova guld och gröna skogar. Jag som vill känna att om jag köper den där krämen, då, då kommer jag äntligen att bli allt det där jag egentligen vill vara. Men med det där "inget annat" slår de på en sekund hål på mina rosaskimrande förhoppningar och drar mig tillbaks till den bistra verkligheten. Jag lever på min föreställning om att sådant som quickfixar faktiskt existerar. Kan inte du barska kvinna ens låta mig få drömma lite?

En kräm är tydligen bara en kräm. Inget annat. Och hur är det då med alla andra saker om man ska gå enligt det påståendet? En stol är bara en stol - inget annat. Ett liv är bara ett liv - inget annat. Om man är död så är man död - inget annat. Jag är bara jag - inget annat. Deprimerande. Jag skulle aldrig köpa den där krämen.