Jag känner att jag bloggar lite dåligt för tillfället. Inte för att jag gör något annat direkt. Mest bara det gamla vanliga: sover alldeles för länge, går upp utan att hinna äta frukost, springer till bussen och åker till skolan alternativt jobbet, sitter av alternativt jobbar de nödvändiga timmarna, åker hem, äter näringsfattigt mellanmål, är som vanligt sjukligt trött och däckar framför tv:n, kollar på någon dålig amerikansk kriminalserie och fastnar framför det ännu sämre programmet som kommer efter bara för att jag inte orkar resa mig upp ur soffan, reser mig till slut upp med en sista kraftansträngning och får en hastig depression för att jag inser att jag har slösat bort ännu en dag i mitt liv (och att jag måste släcka alla lampor och borsta tänderna), lägger mig i sängen och slösurfar en stund på datorn när jag egentligen har tänkt vara duktig och läsa en god bok, och släcker till slutd sänglampan åtminstone två timmar efter tiden jag siktade på när jag satt vid tv:n. Puh. Det där lät verkligen sjukt tråkigt. Man kanske skulle ta och skriva en roman om det. Få en guldpalm eller augustpriset. Jag tänkte mig att den skulle heta "människor utan betydelse".