Det är speciellt det där med vänner. Jag menar, vänskap är något alldeles speciellt. Även om man har en underbar familj tror jag det aldrig helt och fullt kan fylla samma funktioner som vänskapsband. Jag kom nyss att tänka på det, att genom att umgås med vänner utvecklar man verkligen sin personlighet. Dels får man ju bekräftelse genom det lika enkla som oerhört stora faktum att folk uppbenbarligen uppskattar att umgås med en, men genom vännerna får man också inspiration till på hur många olika sätt man faktiskt kan vara.
   Man kan härma sina kompisar om man tycker om deras sätt; låta dem influera en beteendemässigt. Plocka russinen ur kakan. Ofta gör man ju dessutom det där rätt automatiskt och omedvetet precis som att man skapar sin egen jargong och klär sig liknande. Markera grupptillhörighet var det visst. Men långt ifrån alla vänskaper existerar gruppvis. Två människor där både klädstil och sociolekt är totalt väsenskilda kan ha något precis lika bra. 
   Men det är så fint, vänskap. Något alldeles speciellt.