Mitt tangentbord är solkigt. Eller, jag har fått för mig att det är solkigt. Därför torkar jag av det med fuktat hushållspapper varje dag. Men det finns grader av ofräschhet, I guess. Det sjaskiga internetcaféet som jag var på i Paris, till exempel. Ja, för att inte säga alla internetcaféer. När jag satt där vid datorn reflekterade jag inte över det, men USCH VAD ÄCKLIGT, egentligen. Hundratals smutsiga mansfingrar som har klickat fram porrsidor på musen (ofrivillig ordvits, ursäkta) och besudlat tangenterna med äckliga bakterier. Och jag tror inte ens att jag tvättade händerna efteråt. 

Idag ringde jag till verkstaden där min kamera har reparerats och mannen som svarade i telefon pratade värmländska av något slag. Den gissningen ska i och fö sig tas med en nypa salt eftersom jag är sjukt dålig på dialekter. Men att höra andra dialekter än sin egen är alltid uppfräschande. Han uttalade bil som "bäel" och jag blev nästan glad.