Sitter i sovtröja och mjukisbyxor och varvar mellan att ligga under täcket och klicka planlöst på datorn. Rummet badar i ett obarmhärtigt kallt ljus och jag är tacksam över att jag aldrig satte upp någon spegel som jag kan råka se mig själv i.

Det finns många saker jag skulle kunna ägna mig åt. Men de flesta involverar fylla i-handlingar, bank:id, kursböcker och andra tråkigheter (=tråkigt). Dessutom dödar mitt stökiga, dammiga rum som jag sitter i den sista droppe livslust jag skulle kunna uppbringa till att ta mig för något. Och här sitter jag, kvar. 

Det är då jag kommer på den briljanta idén att bleka tänderna. För vad kan fungera bättre mot ett trist hösthumör än att köpa sig ett sprillans nytt leende? Att nå inre frid genom att förändra och förbättra det yttre. Inte för att det någonsin har fungerat långsiktigt i mänsklighetens historia, men hej, jag är för en gångs skull lite optimistisk!