Ont i huvudet, nacken, käkarna. Känner mig som ett fellagt pussel av bitar som egentligen inte passar in i varandra. Fysiskt skev. Och så regnet utanför, blött. Vid närmare eftertanke är det väl så regn brukar vara allra mest. Blöta, alltså. Imorse tyckte jag däremot att det nyankomna höstrusket var mysigt. Den känslan höll bara i sig i två timmar.

Det sista jag är peppad på är att plugga. Jag vill bara sätta på mig en tjock tröja (jag fryser i min kortärmade), vira in mig i ett duntäckte med en kopp te i handen och titta på Mitt i naturen. Låter kanske lite annorlunda, men det ett faktiskt ett grymt underskattat tv-program. Fattar inte att både folk och tidningar håller på och tjatar  om alla nya tv-serier som man ändå tröttnar på efter något avsnitt. Det är ju Mitt i naturen som är, och alltid kommer att vara, grejen.

Här nedanför en låt som passar mitt höstregn-mood. Och om man lyssnar riktigt noga, låter inte cellon lite som regndroppar?