Party size gone

Äter pringles medan jag stirrar stint på datorn, ett skrivdokument. Äter på det där sättet när man inte ens känner någon smak utan bara häver i sig chipsen som en sorts överslagshandling, bara för att slippa sätta händerna på tangenterna. Skriver någon himla uppgift som inte kunde vara mer ospecificerad. Äter lite mer pringles. Dom krachar ju så roligt i munnen. Fast egentligen hände det där för ungefär två, tre timmar sedan. Jag är klar med uppgiften nu, och pringlesen är slut sedan länge. Det är ju bara det att jag inte gör någonting nu som är värt att skriva om. Jag är så slutkörd i huvudet. Jag vet att det märks på mina meningar, och det är också därför som jag tycker att det är lite lustigt att skriva då, när jag känner mig som en dåligt oljad robot. Inläggen blir liksom färgade av att dom är skrivna i slow motion. Roliga att läsa efteråt. Mycket punkter. Så vad ska man göra nu? Sova kanske.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0