Det är något som händer med luften när det ligger snö på marken. Allt är stilla, även om det råkar blåsa. En speciell känsla. Och jag gillar den. Kanske påminner snön om att det faktiskt kommer att bli jul det här året också. Och den snöklädda vägkanten är ju så mycket traskvänligare än en kal, förfryst sådan.

Jag lägger mig i tid idag. Jag siktar på 00.30. Jag måste trots allt ha ork att sitta sisådär tolv timmar och plugga imorgon. Bra planerat. Mm, verkligen. 

Glassbilen svängde förbi vår gata tidigare ikväll, åtminstone lät det så. Men glass alltså. Har alltid haft ett kyligt förhållande till det där söta, frysta. He..he. Det är okej att svalka sig med förslagsvis en Magnum Strawberry en varm sommardag. Men att sleva i sig plain vaniljglass på fredagskvällen är inte riktigt min grej. Inte för att jag inte äter om det bjuds. Så länge det ätbara ifråga har en viss procent socker äter jag tills jag mår illa. Det är så mitt belöningssystem är skapt. Idag fyllde jag sockerkvoten med sötmandlar, det enda i sockerväg som fanns hemma. Sockervälmåendet höll i sig ungefär så länge som jag tuggade på mandeln. Värdelöst. Inget att rekommendera.  

Aa.. läggdags nu. Godnatt.