I don't last forever, neither do the things we love
Det är jag som är parasiten. Eller en vampyr. Suger och spyr, liksom.
Tänker sorgliga tankar tills det ilar välbekant i vänstra sidan av bröstkorgen. Aldrig ont, bara som om någon häller kallvatten i venerna. Har alltid undrat om jag är den enda som känner så.
Ibland brukar jag försöka mana fram en panikattack genom att koncentrera mig riktigt hårt. Jag skulle verkligen vilja veta hur det känns. Kanske är det någon därute som blir irriterad nu och tänker att nej, tro mig, det vill du inte. Men jo, det vill jag. En panikattack eller något annat spelar egentligen inte så stor roll. Bara något.
Jag håller inte med. Eller ja, det är inte den uppfattningen jag har fått iaf. Bara så du vet, liksom.
Oj då - vilken muntergök du var den här dagen då? Eller dagen.. 02:45... jobbar du natt eller??
Panikattack... jättekonstigt att VILJA ha något sånt... Sitt inte och vänta på att NÅGOT ska hända bara för att du vill veta hur det känns - Gör så att det händer istället och då talar jag inte om att tvinga fram en panikattack.
Du har huvudrollen i ditt liv - sitt inte och verka så vanvettigt uttråkad - gör något åt det istället.
